Det tycks, sade han till löjtnanten, at vi här få en maskeradscen. Låt hissa någr: flaggor och låtom oss visa vår okände, ati PIndienne är en kokett, som har flera förkläd. ningar till hans tjenst. Och ni, herr Walter ser till, att man lagar i ordning vapnen, ty v kunna i dessa farvatten svårligen vänta os annat än fiender., De båda befallningarne blefvo genast verkställda. Efter ett ögonblick hade den unge löjtnanten ur flaggkistan uttagit ett dussin olika flaggor, och löjtnant Walter, som hade öppnat vapenkistorna, lät på åtskilliga ställen af däcket uppstäpla högar af pikar, yxor och knifvar, hvarefter han åter intog sin plats bredvid kaptenen. Hvarje man ställde sig på sin post, snarare af instinkt än af pligt, ty stridssignalen; hade ännu ej blifvit gifven, så att den synbara oreda, som ett ögonblick rådt ombord, upphörde så småningom och fregatten blef åter tyst och uppmärksam. De båda fartygen fortsatte emedlertid alltjemt sitt närmande, och då de blott voro på några kanonskotts afstånd från hvarandra, sade kaptenen : Herr Walter! jag tror det vore tid att börja intrigera vår vän. Visa honom den skottska flaggen., Löjtnanten gjorde ett tecken åt styrmannen, och den röda duken med azurfärgade kanterna höjde sig som en iåga i ITodiennes akter; men ntet tecken tillkänunagaf ombord på det okända artyget, att det tog den minsta del i denna nanöver. Jo jon, mumlade kaptenen; Englands tre eoparder hafva så väl filat tänderna och skuit naglarne på Skottlands lejon, att de ej fästa ågon uppmärksamhet vid det, ty de tro det amt, emedan det är utan försvar. Visa dem n annan flagg, herr Walter, så lyckas vi kanke att lösa tungan på dem., Hvilken då, kapten ?, Tag utan att välja; slumpen skall tjena 0ss., Knappt hade denna befallning blifvit gifven örrän den skottska flaggan sänktes och den ardinska intog dess ställe. Fartyget förblef tumt. I Det tycks, sade kaptenen, som om hans najestät kung Georg skulle stå i godt förhålinde med sin bror af Cypern och Jerusalem. örvilla dem ej med att längre skämta med