stigit upp på utkik så fort seglet blifvit varskoddt, som om det vore ett stort skepp,som minskar segel, för alt styra kurs på oss. Hal ha! se nu bergar det sitt storsegel.n Ja, jan, sade den unge mannen, åt hvilken Walter hade gifvit kaptenstitel, ja det har likså goda ögon som vi, det har allt redan sett oss. Godt, om det tycker om konversation skola vi allt kunna svara. Annars qväfvas visst våra kanoner, ty det är längesedan de Ihafva öppnat munnen! — Min herrex, fortfor kapten, underrätta batterichefen att vi hafva i sigte ett misstänkt skepp, på det han måtte vidtaga försigtighetsmått. Nå väl herr Arthur, hvad tänker ni om detta fartygs afsigt! tillade han på engelska. pSäkert är det krigiskt, kapten, ganska säkert. Och fastän vi ej ännu varseblifva dess flagg, är jag öfvertygad att den har ombord en fullmakt från kung Georg. Ja, helt visst, som befaller befälhafvaren att anfalla en viss fregatt, benämnd VFIndienne, och som, i händelse han får sitt byte, lofvar honom kaptensgraden om han är löjtnant, och kommodorsgraden om han är kapten. Hal ha! se nu sätter han till sina bramsegel! Helt säkert vädrar spårhunden upp oss, och vill förfölja oss. Låt sätta tillsamma segel, herr Walter, och låtom oss fortsälta vår kurs, utan att afvika ett streck. Den af kaptenen gifna ordern blef genast af löjtnanten återupprepad och fregatten uppdukade genast sina bramsegel, så att den i sin ordning och liksom den hade lifvats vid åsynen af fienden, ökade sin fart, i det den ännu djupare nedsköt sin förstäf i vågorna och kom det dånande skummet att frusa på båda sidor om dess skråf. Härpå inträdde en stunds tystnad och förväntan, hvaraf vi skola begagna oss, för att återföra våra läsares uppmärksamhet på den officer, åt hvilken löjtnanten hade gilvit kaptens titel. Denna gången var det ej den unge och sceptiska fänriken, hvilken vi hafva sett följa med I grefve dAuray om bord, ej heller den gamle sjöhunden, med den krökta växten och sträfva rösten, som hade emottagit honom i hytten: det var en vacker ung man omkring tjugufyra år, som, sedan han hade aflagt all förklädning,! ändtligen visade sig med sitt naturliga utse-. Nr ——