Aftonbladet – 2 augusti 1849, sida 3

— Våginspektoren Sundquist träffades i går af en oförmodad död, derigenom att han vid gåendet uppför en trappa förlorade balansen och föll baklänges utför trappan, dervid hufvudskålen skall hava blifvit spräckt. — I dag har förhör hållits avgående stölden från majorskan Kumlander vid Munkbrobamnen i går, dervid skomakarelärlingen Carl August Lindblad samt ynglingen Carl Moberg voro från häktet uppförde. (Af rapporten upplystes, det Moberg, som nyligen rymt från arbetshuset, under natten påträffats å Carl XIII:s torg, der han legat sofvande på en bänk.) Åfven ynglingen Mobergs moder var uppkallad, hvilken misstänktes hafva varit med om stölden. Majorskan Kumlander igenkände genast madam Moberz såsom den qvinsperson, hvilken vid stöldens begående klappat majorskan på axeln och tilltalat henne, samt derigenom afvändt hennes uppmärksamhet från tjufvarne. Madam Moberg nekade härtill, och sade att hon vid den tid stölden skedde vistats på annat håll. Ynglingen Moberg nekade äfven till all delaktighet deri. En grönmångelska, som upphittat plånboken jemte de saknade penningarne, och som nu äfven till förhöret infunnit sig, berättade att hon påträffat plånboken liggande emellan hennes på torget stående blomkrukor, samt att hon genast gått till dagbladskontoret och infört en annons derom. Plånboken blef. emedlertid egarinnan återställd, och målet uppsköts för flera vittnens hörande. — En bagardräng, som erhållit s. k. husaga af sin husbonde, bagaren Andersson på söder, men deröfver anfört klagomål i poliskammaren, skall, enligt det i dag i polisen företedda läkarebetyget, Vara så svartblå öfver hela ryggen, båda axlarne och öfverarmen samt venstra låret, att antalet af de erhållna slagen omöjligen kunna beräknas, men måste hafva varit otaligan. Förhör är ännu icke hållet härom. — Åkardrängen Abraham Ericsson, hvilken i går genom vittnens utsago blef öfvertygad att hafva slagit öfverstelöjtnanten m. m. Thestrups elfvaårige son, så att blodvite deraf följt, blef dömd att derföre böta 45 rdr banko, samt att ersätta vittnena deras besvär. — Enkan Beurling har råkat ut för en ny process. Vaktmästaren vid poliskammaren Eckerman hade inkallat henne, med påsttående att då hon för ett par dagar sedan varit uppe i poliskammaren och han bedt henne vänta tills dess hennes mål kom före, hade hon svarat vet hut slyngel samt lofvat att porträttera honom i -Söndagsbiadet, så att han skulle bli lika stor som sjelfya bladet. — Enkan Beurling, hörd öfver denna anklagelse, förnekade helt och hållet dess riktighet; saken var den, att då hon gält upp för att råka några af polisens tjenstemän, hade E. vägrat henne att komma in i sessionsrummet, hvarvid hon endast svarat shvad rnun? då han straxt tog upp sin taäpperhetsmedalj cch kallade henne till polisen. Hon yrkade nu att E. måtte stånda ansvar efter lag,, samt ersätta henne för tidspillan med två riksdaler bko. Som vittne åberopade E. uppsyningsmannen Julin, hvilken, efter att hafva afiagt viltneseden — som Beurling dock ville förvägra honom, innan han först varit hos presten — intygade att Beurling ej allenast sagt vet hut,, utan äfven svurit och varit näsvis som hon alltid brukade. — Som någon ytterligare bevisning ej var att tillgå, ålades Beurling att efter en månads förlopp och sedan hon med prestbetyg styrkt sig hafva kännedom om edens vigt och värde, aflägga värjemålsed, hvarmed hon förklarade sig nöjd, men önskade helst att göra det genast, ty det vore snart gjordt! Då detta blef henne förvägradt, yttrade hon ctt och annat om att gå te kungs,, hvarefter hon sprang sin väg, beledsagad af ett allmänt skratt. (Dagbl.) Umeå. Den 0 dennes har vid stranden af det s. k. Burträsket uppflutit liket af en mansperson, hvilket igenkändes vara bonden Hans Larsson i Svarttjern, hvilken den 47 Sept. sistl. år vid ensam färd i båt från Burträsk kyrkostad omkom i nämnde träsk, utan att man då lyckades, oaktadt drasgning, igenfinna den döda kroppen. Gefle. Ett beslag lärer vid kölvisitationen å skonerien Zephir, kapten Hil!borg, sistlidne lördags afton blifvit af uppsyningsmannen Risberg och vaktmästare Sahlin verkställt. — Det i besleg tagna godset blef till tullkammaren uppfördt, för att värderas. — Vid nedskrifvandet af referatet om makarne Sjöbergs mål har det misstaget blifvit gjordt, att frun skulle hafva anförtrott i guvernantens förvar en hårring af Jonssons hår. Det torde böra anmärkas, alt ringen var af fruns hår och ämnad till present åt informatorn.