kulorna gifva, och då hon genom stormen eler striden blir träffad i hjertat, vilja de helIre dö med henne än rädda sig, och gifva sålunda jordens barn ett heligt föredöme aftrohet i döden, i det de låta begrafva sig med fö-emålet för sin kärlek i Oceanens djup. Nåväl! kapten Paul är en af dessa, se der allt, och han har gifvit sin fregatt den gåfva han ämnade sin brud. Ha, ha! se nu vakna de om bord,. Oho! hvad vill ni i båten ? ropade man från fartyget. Komma om bord på fregatten, svarade Emanuel. Kasta ner ett rep, ett skeppståg eller hvad ni vill, så att man kan hålla sig fast vid något. Lägg till om styrbord och ni skall finna trappann. Roddrarne lydde genast denna befallning, och några sekunder efter befunno sig de båda unga männen vid trappan, som förde upp på däck, der vakthafvande officern mottog dem med en ifver, som tycktes vara ett godt förebud för Emanuel. Min herre,, sade fänriken i dei han vände sig till den unge mannen, som; iklädd samma uniform som han, tycktes innehafva samma grad, se här min vän grefve... Det är sannt, jag har glömt att fråga efter ert namn. Grefve Emanuel dAuray. Jag sade då min vän, grefve Emanuel PAuray, som önskar på det högsta tala vid kapten Paul. Ar han ombord? Han är nyss kommen, svarade officern. I så fall går jag ner till honom, för att un derrät.a honom om ert besök, min kära grefve. Under tiden får jag presentera hr Walter, föl hvilken det skall blifva ett nöje att visa er det inre af fregatten. Det är något märkvärdigt för en landtofficer, så mycket mer son jag tviflar på att ni skall finna många fartyg