Herr Professor Branting har anbållit om plats i Aftonbladet för nedanstående: Med anledning af en i Aftonbladet, NM: 171, för den 25 Juli, af hr magister N. Lutteman insänd artikel. Hr Lutteman upptar till vederläggning ett redan uti Maj månad, i Aftonbl. M 449, infördt citat, rörande en vid f. d. Akermanska ortopediska institutet behandlad person, Hedvig P. Anmärkligt är, att samma person, om hvilken hr L. i sin artikel säger, att hon till sin snedhet i ryggraden blifvit genom den ortopepediska kuren betydligt korrigerad, yttrar sig doktor Andree, som haft tillfälle att se patienten före intagningen, mot slutet af kuren och äfven sedermera, och hvars uppgift för ingen del bör kunna betviflas, att han ej kunnat iakttaga någon förbättring,, (sid. 23, apotheksväsendet i Sverge, Wisby 4842). Ar det br L:s eller d:r And:s ord, som här skola gälla som sanning? Svaret mot hr Sätherbergs angrepp i Aftonbl. Je 112, upptar dessa d:r And:s ord, jemte citerandet af det arbete, hvarur desamma blifvit hämtade; det oaktadt undviker hr L. att i sin artikel nämna något derom, ändock det varit riktigare, att utan omvägar vända sig till d:r And., hvilken saken närmast rör, och som säkerligen icke lärer dröja att offentligen uppträda för att härom vidare upplysa hr L. Skulle den af d:r And. lemnade uppgiften icke hafva inneburit en fullkomligt ovedersäglig sanning, hade onekligen hr Akerman, som icke blott i detta, utan äfven i ett ännu mera bevisande fall, af d:r And. förklarats för att offentligen lemna falska uppgifter, säkerligen sökt vederlägga d:r And:s anförande, hvilket redan år 1842 meddelades allmänheten. Då nu d:r And., under loppet af fulla sju år, icke blifvit vederlaggd, bör citerandet af hans uppgift ej gerna kunna betraktas säsom en oriktighet, ännu mindre såsom ett missledande, gjordt med afsigt. Dessutom, som d:r And. blott uppgifver, att den ortopediska behandling, hvilken ifrågav. patient för sju år sedan begagnat icke då uträttade något, och L. nu deremot, sju år sednare, finner pat. till sin snehet ,betydligt korrigerad, och ifrån att Vara pbehäftad med dagliga krämpor, fått räkna många hälsodagar; rörer detta en så helt olika lefnadsålder, att hr L:s uppgift i intet fall kan gälla som motbevis, helst d:r And. ej påstått, att den begagnade ortopediska kuren skall under pat:s hela lefnad menligt verka, hvartill och kan läggas, att den förmenade förbättringen bör kunna snarare tillskrifvas pat:s inträde i en mognare ålder och en förändrad lefnadsordning såsom maka och moder, än ortopediens efterverkningar. Hr L. anför ursäkt derföre, att ofyvannämnde citat, ändock det för mera än tvänne månader sedan var synligt i Aftonb adet, undgått hans uppmärk,samhet, men anser sin samvetspligt fordra, att, ehuru något sent, uppträda till sanningens försvar. Ursäkten gäller således blott de tvänne månaderna: samvetspligten hade snarare bort vidröra de sju åren, under hvilka åtminstone ortopediska institutets föreståndare sjelf bort uppträda till försvar för sin, som hr L. yttrar, vömma omvårdnad och ändamålsenliga pkurmetod. Då nu hr L:s samvetspligt uppträder, såsom målsman, för ortopedien, hvarföre då göra denna höga känsla gällande blott i ett enda enstaka fall, synnerligen som eleven Carl H. från Gottland, hvilken enligt hr L:s utsago, samtidigt med Hedy. P. begagnat ortopediska institutet, anföres i samma rot, der br L. hämtat det öfverklandrade citatet? Det hade i flera afseenden varit af vigt, att ytterligare erhålla bekräftelse på den af hr L. med stillatigande förbigångna uppgiften öfver nämnde elev, om hvil ken d:r And. anför, det han vid tolf års ålder, intagen å ortopediska institutet, erhöll ett lifstycke, inrättadt för trycknivg på puckeln, med jernplanchetter mot bröstet för mottryckning, hvaraf den naturliga följpden blef, att bröstet småningom intrycktes till den grad, att kort efter utskrifningen blodstörtningar ,började infinna sig, hvilka under de påföljande åren tidtals återkommo. I Svenska Läkaresällskapets årsberättelse för år 1840, p. 98 och 99, upptages denne patient uti ett utdrag ur ortop. institutets journal, der det heter: till helsa förbättrad; till vexten längre, halsen förlängd — puckeln nära oförändrad. Hvem skulle förmoda, att osanningen så oförsyrt bedrefs i ett vetenskapligt arbete! — I sammanhang härmed förtjenar anföras hvad samma årsberättelse, sid. 83, NE OUR ENE NN ESA TENOR EEE LETS TT ENSE