Aftonbladet – 1 augusti 1849, sida 1

KAPTEN PAUL AF ALEXANDRE DUMAS. ) Pau! af hvad ? Paul af la Providence, le Ranger, VAliance, allt efter det skepp han för. Finnes det ej i Frankrike många unga herrar, som finnande sina namn för korta, förlänga dem med någon egendoms namn och bekiäda det hela med en riddarekask eller ett friherrligt sköldemärke, så att deras sigill och vagnar få en pregel af gammal adel. Nåväl, så är det också med honom. För det närvarande tror jag han kallar sig Paul af YFIndienns, och deröfver är han stolt; ty om jag skall döma af mina sjömannasympatier, tror jag att han ej skulle vilja byta ut sin fregatt mot de skönaste gods einelian Brest och Rhönes mynning. Men, med ett ord,, återtog Emanuel, efter att hafva en stund begrundat den besynnerliga blandning af smårolighet och ironi, som skymtade fram i den unge sjömannens svar; hvilken är då denne mans karakter? Hans karakter? hm, men min käre hr ... baron ... grefve ... markis?, Grefven, svarade Emanuel bugande. Nåväl, min kära herr grefve! Ni för mig verkligen från det ena problemet till det andra, och då jag ställde till er tjenst mina algebraiska kunskaper, så var det icke helt och hållet för att öfverlemna oss åt den okändes efterspanande. — Hans karakter! Gode Gud! .. min kära grefve, hvem kan med vett och vilja tala om en annan menniskas karakter, utom han sjelf? Och hvad mer ... jag har, sådan ni ser mig, under tjugu år, äm med en briggs, än med en fregatts köl plöjt det vid) Se A. B. J4 174.