Aftonbladet – 1 augusti 1849, sida 1

sträckta fält som utbreder sig framför Oss. Mina ögon hafva, om jag så får säga, sett oceanen nästan på samma gång som himmelen. Allt sedan: min tunga har kunnat framstamma två ord och mitt förstånd sammanbinda två tankar, har jag studerat oceanens nycker. Nåväl, jag känner ej ännu hans karakter. Huru vill ni att jag skall kunna döma om menniskan, skakad som hon är af tusen lidelser? Också frågade jag er icke, min käre ... hertig ... markis ... grefve?, Fänrik, svarade den unge sjömannen, i det han bugade sig på sätt Emanuel hade gjort. Jag sade, att jag ej begärde af er, min köra nerr fänrik, en kurs i fysiologien öfver kapten Pauls passioner, men jag ville blott af er underrätta mig om två ting: först om ni tror honom vara en man af heder? Men framför allt måste vi förstå hvarandra. min bästa grefve. ifvad menar ni med ordet heder ? Tillåt mig säga er, min kära fänrik, att denna er fråga är af det besynnerligaste slag. Heder är heder. Se der knuten: ett oförklarligt ord, liksom ordet Gud. Gud är också Gud, och hvar och n gör sig en Gud på sitt sätt. Egyptlierna illbådo honom under formen af en torndyfvel och israeliterna under den af en gyllene kalf. På samma vis förhåller det sig med hedern. Det finnes flera slag af heder, såsom en Corioani, en Cids och en grefve Juliens. Framställ ydligare er fråga, om ni vill att jag skall bevara den. . Nåväl! jag vill veta, om man kan lita på ans, hedersord., Åh, hvad det beträffar tror jag ej att han lånsin har brutit det. . Till och med hans iender — och hvem har icke sådana? — till ch med hans fiender hafva aldrig tviflat på tt ban ju håller den ed han en gång gjort D