Aftonbladet – 30 juli 1849, sida 2

FJERDE ALLMÄNNA SVENSKA LANDTBRUKSMÖTET I MALMÖ. Sjette dagen, Lördagen d. 214 Juli. Sektionen för Skogshushållningen och Binäringarne. Frågan 45: Kunde det icke vara skäl att anlägga ett skogsinstitut i Södra Sverige? föredrogs. Ofverjägmästaren Relzius hade afgifvit ett skriftligt svar på denna fråga, hvari han tillstyrkte, att skogsinstitut borde anläggas, helst stora sträckor lågo öde, som kunde användas till skogsplantering. Grefve Beckfriis instämde, men trodde ett mindre institut, icke för förvaltare, utan för skogsvaktare, 0. 8. Vv. böra inrättas. Kammarjunkaren Coyet trodde det icke kunna ske genom statens medverkan, och tillstyrkte derföre att skogsägarne borde förena sig derom. En opinionsyttring föreslogs. Församlingen beslöt en opinionsyttring. Frågan 46: På hvad sätt skall flygsanden bäst hämmas och dess fält planteras och vårdas ? Härpå hade äfven hr Retzius inlemnat ett skriftigt svar, hvari utvecklades bästa sättet att så frön på flygsand. Ått så frön i rutor vore ändamålsenligast, när tillräcklig arbetsstyrka kunde disponeras. Sådden öfvertäcktes sedan med ris, för att hindra oglarne att uppäta den. Landshöfdingen v. Rosen ansåg det vara en falsk ståndpunkt, att flygsandsfälten tillhörde de enskilda, och värden om dem det allmänna. Der funnes icke någon säkerhet att hvad staten gjorde för flygsandsfälten finge äga bestånd. Den egentliga äganderätten vore icke bestämd. Man saknade tillräcklig ugpsigt. En öfverjägmästare kunde icke räcka till, helst han icke hade ringaste biträde på stat. De så kallade lygsandsvårdarne hade, såsom icke lönta, icke intresse för uppsigten öfver fälten. Man hade låtit lygsandsfältens vårdare uppföra torp på fälten, och, ör att hafva något att lefva af, medgifvit dem att nyttja betet på flygsandsfälten, der intet djur borde nsläppås. Han hemställde, om man icke skulle utrycka den mening, att flygsandsfälten icke under närvarande förhållanden kunde rigtigt skötas. Öfverdirektören Falkman anmälde, att två skrifer om trädplanteringens befordrande, särdeles med vänseende till flygsandsfälten, inkommit, som aflemnades: Grefve Beckfriis trodde, alt äganderätten till flygsandsfälten vore afgjord, och hr v. Rosen förklarade, att han egentligen afsett nyttjanderätten. Frågan 47: Hvilken årstid bör trädet, med hänseende till dess olika användande till virke eller ved, fällas ? Ryttmästaren Stjernsvärd meddelade ur en tysk Forst-journal åtskilligt i detta ämne. Enligt den, borde trädet fällas om sommaren och ligga med bark, srenar och blad till hösten. Hemställde om icke försök borde göras. Inspektor Ersson trodde, att man äfven borde afse iden. . Under sommaren är landimannen så öfveropad af andra göromål, att fördelen af virkets