Aftonbladet – 30 juli 1849, sida 2

OD vv SM vf TAM) ooVAM 2l1lULU Udall ULILL ATAL fsitt påstående till alla de liberala tidningarna. IDet bör derföre anmärkas, att Aftonbladet för Isin del vid den omnämnda tiden icke yrkade såsom någon hufvudsak, att regeringen skulle Iframlägga ett utarbetadt representationsförslag. lAftonbladet yttrade i den frågan egentligen enIdast, att reformens framgång hufvudsakligen Iberodde derpå, att regeringen sjelf antoge sig reformens sak, på sådant sätt, att konungen måtte uttrycka sin bestämda önskan och vilja till förmån för en liberal reform af representationen, och att vi klandrade den hemlighetsfullhet eller tvetydighet, hvari vederbörande inIsvepte sig genom den såkallade neutraliteten. IHäraf synes, att sjelfva utgångspunkten eller I principen för Tidens påföljande slutsatser till det liberala partiets fördömande icke har sin Ttillämplighet på Aftonbladet. Vidare läser man Ii Tiden: I Ropet på hennes omedelbara ingripande i frågan I verkade emellertid så mycket, att ständerna hos henne anhöllo om nedsättande af en kommittå för utarbetandet af ett representationsförslag. Då det skedde, som bekant är, gillade ej nämnde tidningar I valet af kommitterade, hvilket de ansågo hafva bordt utfalla i mera liberal anda, men de yttrade dock beständigt det hopp, att regeringen skulle så modifiera Ikommitteens förslag, att det kunde anses för hennes och blifva antagligt. Deras vedersakare, och, om vil rätt minnas, sjelfva det officiella bladet, betviflade latt hon skulle göra mer än vid nästa riksdag in-l! lemna det till ständerna, säga: jag har uppfyllt erj: begäran, tillsatt en kommittå för utarbetandet af ett. Iförslag till representationssättets förändring, och här är dess arbete. Så skedde äfven. Nytt skrik från det liberala lägret öfver detta, likväl i hennes ställning värdiga förhållande — vi säga med flit värdiga; ty värdigheten för en regering består i slika fall i att ej kompromettera sigp. l Afven här förekomma ett par oriktigheter, åtminstone hvad beträffar Aftonbladets andel ii de liberalas önskningar. Det är sannt att Aftonbladet lika med flera andra fann den åt-l: Igärden mindre lycklig, att kommittåen blef ett; mångfärgadt kompositum af olika opinioner, is stället att tillsättas i den riktning, som hufvud-1 sakligen hade uppenbarat sig hos den delen af representalionen, som under den föregående tiden hade yrkat på en liberal reform. Det! är ock sannt, att Aftonbladet redan då förutspådde, hvad som sedan inträffade, att resul-: tatet af den skedda sammansättningen, hvari: ett balanseringseller basculesystem syntes! framträda, skulle blifva ett dödfödt foster. Emellertid framträdde Aftonbladets anmärk-! ningar egentligen först då, när regeringen genom en ny ledamots (prof. Knöss) inväljande i den aflidne doktor Svedelii ställe gaf en mera bestämd öfversigt åt den konservativa eller gråa fraktioner. Det var ock då, som Aftonbladets polemik egentligen började mot Dagligt Allehanda. Tidens påstående om skriket, från det liberala lägret öfver kommitteförslagets blotta öfverlemnande till ständerna utan att någon proposition derom medföljde, är deremot ett misstag, hvad Aftonbladets andel häri beträffade. Vi sade icke ett ord emot detta öfverlemnande, emedan det för oss var alldeles likgiltigt hvad behandling vederbörande gåfvo åt ett förslag, hvarom man redan på förhand kände, att det ej skulle möta några sympathier. Vidare heter det: Emellertid blef påtryckningen under riksdagens! lopp så stor, att regeringen ändtligen lät förmå sig att sjelf öfvertaga besväret att utarbeta ett repre-t sentationsförslag. Inom oförmodadt kort tid var det!d Herkuliska arbetet, med alla sina paragrafer ochli klausuler, färdigt och till ständerna inlemnadt un-lg S d ä -—oh FR AA KO a AA LM br är r— Jr RK br der den blygsamma titeln af en riksdagsordning. Då stånden, enligt 81 8 regeringsformen, endast hade att öfverlemna det till konstitutionsutskottets be-S handling, så kunde inom dem, vid föredragningen ingen hufvudsaklig diskussion deröfver uppstå. Likväl uteblefvo ej ogillande anmärkningar. Men utom r stånden blefvo de snart så mycket mera högljudda.s Hr öfverstelöjtnant Gustaf Hjerta uppträdde genast med ena utförlig och skarp kritik öfver detsamma, och den blef signalen till andra äfven under riksdagen. Emellertid antogs förslaget af konstitutionsutskottet och hvilar nu på ständernas bord till afgörande vid nästa riksdag. Oppositionen eller rättare agitationen mot detsamma har, som man vet, sedermera beständigt fortfarit så väl i de liberala tidningarna i hufvudstaden och landsorterna, som inom reform-); sällskaperna. Regeringens rättvisa afseende på förmögenheten ochtbildningen har blifvit stämpladt som ); ett försök att på bekostnad af hvad partiet anserg för alla medborgares rättigheter. upphöja adeln och penningearistokratien, samt prelatoch byråkratväldet till uteslutande deltagare i lagstiftningen, eller åtminstone till ett vida större inflytande derpålt än den nuvarande ståndsrepresentationen eger — och det nyligen afslutade riksreformmötet i Örebro, somig talar i hela nationens namn, har formligen öfverla detsamma afkunnat sin förkastelsedom. D Hvad som förespåtts och som icke fordrat någon Cassandras förmåga att förutse, har således inträffat. Regeringen har för sin välmening endast skördat —Jh icke blott otack, men ovärdiga och orättvisa beskyllningar. Hon har formligen stött sig med det parti, li som hon genom sitt förslag och dess stora utsträck-!p ning af valrätten borde tro sig hafva tillfredsställt,li om partier annars kunde tillfredsställas. S Sens moralen af det här citerade stycket ärfc naturligtvis att ådagalägga det liberala partiets otacksamhet mot regeringen för dess välmening att slutligen rätta sig efter de liberala och framstå med en proposition. Men dennalf; slutsats förfaller, om man besinnar huru passly mycket välmeningen i sjelfva verket var värdlE för reformens sak, då den framlagda proposi-lic tionen egentligen var ett upplifvande eller enf omskrifning af representationskommitteens redan så föga populära förslag, men med ännu flere inskränkningar i den demokratiska principen, så väl i bestämmandet af det s. k.lir strecket eller gränserna mellan de medelbara tr och omedelbara valklasserna, som i flere an-in dra bestämmelser till förmån för rangen och penningen. Slutligen yttrar Tiden följande: oh Om nu ständerne vid nästa riksdag afslå det hvilande förslaget, så hafva de deri gjort det liberala partiet till viljes och hafva således från detsamma ; inga anfall att vänta. Se der det goda, som det ofvannämnda onda medfört. Det är väl möjligt, att de kunnat göra det, äfven om förslaget haft att fägna sig af de liberales bifall; men hvilka stormar hade de ej då haft att utstå från deras sida? Nu kunna de, åtminstone i detta fall, vara fredade derifrån inFE sill riksdagen derpå — och denna frist för en afl: SS