Aftonbladet – 28 juli 1849, sida 1

och prydlig såg den nt, hade inlupit i viken under fransyska flaggan, hvars veck och guldbroderade hljor vinden utbredde för den nedgående solens sista strålar. Hvad som i synnerhet tycktes väcka nyfikenheten hos åskådarre af denna så alldagliga, men dock altid nya uppenbarelse, var det tvifvel, som hvar och en hyste, om från hviiket land detta präktiga skepp hade kommit, hvar det blifvit byggdt, dess segel, med dess täcka skråf och prydliga och fina tackel, belyste af den nedgående solen. Några trodde sig väligenkänna den amerikanska flottans höga och djerfva förmastning; men det fulländade i utförandet af dess konstruktion i öfrigt kontrasterade tydligt mot den ohyfsade sträfheten hos dessa Englands upproriska barn. Andra, bedragna på den flagg, det hade uppsatt, sökte genom den ieta sig till, i hvilket af Frankrikes skeppsbyggerier det hade gått af stapeln; men snart måste all national egenkäriek gifva vika för ögonskenligheten, ty man sökte fåfängt på dess akter denna rikedom af bildhuggerier och ornamenter, som utgjorde den nödvändiga prydnaden hos hvarje Oceanens eller Medelhafvets dotter, född i skeppsvarfven vid Brest elier Foulon; andra åter, som väl visste att flaggen ofta endast vore en mask att dölja dess verkiga anlete, påstodo att Spaniens torn och lejon hade varit mera på sin plats på aktern af artyget, än Frankrikes tre liljor. Der voro de, som skulle hafva svurit på, att denna tjusande sjönymf hade sett dagen biand Hollands töcken, om ej höjden och smäckerheten af dess master hade vittnat deremot. För öfrigt, alltifrån den morgon — och det är, som vi hafva sagt, åtta dagar sedan dess — då denna yehagliga syn hade uppenbarat sig på Bretagres kuster, hade ej något tecken förefunnits, om hade kunnat befästa dem i deras ännu vaeklande mening, ty ingen enda af besättnin