Aftonbladet – 28 juli 1849, sida 1

der den skulle hafva förblifvit ännu längre bland en mängd af minnen, dömd att aldrig se dagen, om ej för sex månader sedan, jag hade ånyo genomläst the Pilote och denna gången, om möjligt, med ännu större intresse än nånsin: ty, tack vare de efterspaningar jag gjort, var hjelten ej mer för mig en obekant, visande sig blott ett ögonblick med halftäckt anlete, och till hälftsn doldt namn, men väl en vän och nästan en bror, ty i mitt hjerta, hade vaknat nyare sympathier än de, som berättelsen om expeditionen till White-Haven hade väckt hos mig. Då kom det för mina tankar. att det intresse och den otålighet jag hade erfarit vid läsandet af Coopers roman hade andra erfarit som jag, och att jag ej var den ende som hyst den önskan, att göra vidare bekantskap med Alex. Dunscombes älskare, utan äfven alla de, och antalet är stort, som hafva följt aen skicklige sjömannen, alltsedan den afton, då löjtnant Barnstable träffade honom bland Englands klippor, till det ögonblick då han lemnade Alerts för att begifva sig till Hollands kuster. Jag har således samlat alla mina minnen, och jag har skrifvit följande historia. I Emot slutet af en vacker Oktober-afton 1779 hade en mängd nyfikna från staden Port-Louis samlat sig på den landtudde, midtemot hvilken, på andra sidan viken, staden Lorient är byggd. Det föremål, som ådrog sig deras uppmärksamhet och utgjorde deras samtalsämne, var en stor och vacker fregatt om 32 kanoner, som hade sedan åtta dagar legat för ankare, icke i sjelfva hamnen, men uti en liten bafsbugt af redden, och hvilken man hade funnit en morgon, lik en hafsblomma utsprucken under natten. Jenna fregatt, som tycktes för första gången hafva gått till segels, så kokett