Aftonbladet – 27 juli 1849, sida 3

Linköping den 235 Juli. Kämnerspreses, hr borgmästaren Fr. Behm har afsagt sig det honom tilldelade rum på förslaget till borgmästareembetet härstädes, och har assistenten Ratzman i hans ställe blifvit på förslaget uppflyttad. (Ö. C.) — BLANDADE ÄMNEN: MADAM CATALANIS SISTA AFTON. (Efter Revue Musicale.) För att undvika oroligheterna i sitt fädernesland, hade madam Catalani öfvergifvit sin vackra landtgård vid Comosjön, och än en gång begifvit sig till Paris. Der möttes hon af en ny och verkligare fara: koleran. Ännu den 17 Juni hade hon likväl icke gjort personlig bekantskap med denna mindre af henne fruktade fiende, och mottog ett aftonbesök i sina rum af två landsmanninnor, mor och dotter, begge konstnärinnor likasom hon sjeif. Samtalet blef lifligt, men tog snart en mera dyster vändning. Man talade om koleran och om den ovanliga häftighet, hvarmed farsoicn framfor. Catalani nämnde härvid marskalk Bugeaud, med hvilken hon varit personligen bekant, och hvars död, vid samma ålder som hennes närvarande, hade gjort ett djupt intryck på hennes lynne. För att skingra de dystra föreställningarne, ledde de begge besökande samtalet på konstföremål, på sångarinnan sjelf och hennes triumfer, och slutade med den önskan att engång få höra af henne sjelf, huru hennes sångtalang första gången uppenbarade sig, och vid hvilken ålder. Sällan motstå gam!a konstnärer en så förförisk uppmaning. Medlet slog icke heller fel denna gången. Jag var åtta år gammala — begynte den nu 70-åriga berättarinnan, med en glad återblick på det förflutna, — då min syster, just jemt dubbelt så gammal som jag. och en ganska försvarlig sångerska, inbjöds till en lysande soire för att aflägga prof på sin konstfärdighet. Jag Ibad mina föräldrar att taga mig med sig. De vägrade i början, men efter många böner och smekningar, efter flerfaldiga löften att vara lartig och förståndig, lyckades jag ändtligen. Min syster föredrog en stor aria, full af svålrigheter, men sjöng den väl och med ovanlig I fulländning. Knappt hade hon slutat, så framIträdde jag och förklarade, att om win syIster hade sjungit bra, så kunde jag sjunga ändå bättre. Öfverraskningen vid barnets djerfhet bragte sällskapet att förmå mina föräldrar gifva efter för min önskan, och nu sjöng jag samma aria, som nyss hade förskaffat min syster ett lifligt och vi förtjent beröm; jag sjöng med en för min ålder förvånande renhet, och med ett föredrag, som vann -Jallmän beundran. Ifrån detta ögonblick fick vläfven jag undervisning i musiken. Genom I missöden, som träffat mina anhöriga, nödgades ljag vid mitt sextonde år begagna min konstfärdighet till mitt underbåll, och uj pträdde för första gången offentligt i Venedig : operahuset Fenice, tillika med den berömde MariIchesi, som blef min lärare och mitt stöd, och -Isom jag har att tacka för allt hvad jag sedan ; I varit : Under samtalets fortsättning kom äiven talet Ipå Jenny Lind, som QCatalani hade hört en Igång hos lord Normanby, och som efterlemrjnat en liflig hågkomst hos den gamla. Hos henne fann jag genast en sann talang och en utmärkt konstnärsnatur, som saknar ingentingp, sade hon. Vid deras första möte hade den Isvenska sångarinnan presenterat sig sjelf för ICatalani, utan alla formaliteter, och bemött Ibenne med en så intagande anspråkslöshet och Joförställd högaktning, att den gamla sångartIdrottningen kännt sig på. det lifligaste rörd Ideraf. Äfven kapitlet om resor kom i fråga. Man Isäger, inföll Catalani slutligen — att man icke gerna bör byta om luftstreck och gamla vanor; och huru väl vore det icke, om jag tihade stadnat qvar vid Florens! Der ha vi -laldrig haft någon kolera, men väl revolution; , för att slippa ifrån den, var det, som jag nu kommit till Frankrike med mina barn. Om ländå allt vore lugnt igen, så att jag kundevåga mig tillbaka! Efter denna resa får jag väl tänka på en annan, en längre, och förbereda mig dertill! .) Vid dessa ord inföllo de begge gästerna bhaIstigt med uttryck af sin förundran öfver att hon, med en så ypperlig helsa och så kraftfullt utseende, kunde falla på så nedslående tankar, och sökte leda talet på annat. Det lyckades dem åter att få den ryktbara sångerskan till samspråk om sina resor, om sitt upp-Iträdande i alla Europas hufvudstäder och hof, om de utmärkelser som mött henne öfverallt, loch om hela hennes konstnärslif, som liknat. lett oupphörligt triumftåg. I På detta sätt hade tiden fortgått till klockan. -Itio, då sångarinnans dotter, baronessan Destllandes, inträdde med en af sina väninnor; hon I 1 1 Oo 1 vv hörde med största glädje sin mor berätta hur angenämt hon tillbragt aftonen. De begge landsmaninnorna togo nu afsked, men madam ,) Catalani ville nödvändigt följa dem ned till iIporten, der man ändtligen skiljdes åt. tl Dagen derpå angreps hon af farsoten och Ivar inom några timmar död. Hon fick icke återse Florens och måste anträda den längre resan utan vidare förberedelser. j BRITANNIA-BRON I ENGLAND. Britannia-bron, otvifvelaktigt en af nutidens märkvärdigaste byggnader, är ämnad att föra iernvägen