Aftonbladet – 26 juli 1849, sida 1

Meat af Falloux, vill nemligen, att 10 prefekter och 145 underprefekter skola afskedas. Falloux vill äfven, att Oudinot skall utnämnas till marskalk, men 0. Barrot ocH Dufaure sätta sig med häftighet deremot. Presidenten Bonaparte sjelf lärer deremot hafva kastat sig nästan lelt och hållet i Fallouxs och jesuitpartiets armar. Som bekant lärer Thiers blifva ledamot i det tillämnade nya kabinettet. ,Pressew yttrar härom: Vi känna alla hr Thiers:s program. Det är ganska kort: att åter förstöra allt, hvad den konstituerande församlingen gjort. Vi äro mycket nyfikna att få se denna store förstörare lägga hand vid verket; såsom giundläggare och redaktör af National bidrog han med all makt att störta Carl X; såsom stiftare af 1839 års koalition och såsom anförare för oppositionen från 1840 till 1848 bidrog han genom sina verksamma intriger till konung Ludvig Filips störtande. Vi äro högst nyfikne alt återse den store ministern af den 22 Febr. 1836 och af den 1 Mars 1840, denne minister, hvilkens 8 månader långa förvaltning, från den 1 Mars 1840 tillden 29 Oktober s. å., kostade Frankrike mer än 800 millioner francs. Som bekant har presidenten Bonapartes apanage, som i början bestämdes till 600,000 fr. per år, redan blifvit höjdt till 1,200,000 francs. En korrespondent tillägger i detta ämne: Då Napoleon blef president, var icke allenast hela hans förmögenhet förstörd, utan han hade dessutom äfven ådragit sig stora skulder. Hr Napoleon är van att lefva som en engelsk rou; dertill förslå alls icke hans 1,200,000 franes Man tänker derför med allvar på att höja hans inkomster till 3 millioner francs, och således göra en liten början till en civillista, hvareter han så innerligen längtar. Regeringen har redan börjat underhandlingen härom med nationalörsamlingens majoritet.n Den bekante f. d. inrikesministern Lon Faucher, som en tid uppehållit sig vid en badort nära Pyreneerna, har derifrån till Constitutionel skrifvit ett längre politiskt bref, hvaruti han yrkar på stora förändringar i embetsmannapersonalen och framför allt på afsättning af sådana tjenstemän, som luta till socialism. I detta bref förekommer bland annat följande betydelsefulla yttrande: I denna sak, såsom i många andra, kan regeringen för framtiden göra allt hvad den vill. Polisen har tillslutit ett af de s. k. cafees chantants, på Champs lyses, derföre att man der sjungit marsel äsen. Nationalförsamlingen har nu åter börjat bålla sina sessioner i samma sal, som den konstituerande församlingen begagnade. Denna återflyttning skedde den 16 Juli. Samma dag uppträdde Sauteyra med interpellationer mot Justitieministern angående vissa embetsmän, som tagit afsked för att uppträda såsom kandidater vid representantvalen och derefter emot författningen blifvit åter anställda. Efter ett försvar af O. Barrot, som vi redan ofvan omnämnt, och som lärer varit temligen klent, öfvergick nationalförsamlingen icke dess mindre till dagordningen. Charras återtog en motion om amnesti för politiska förbrytelser, begångna före.den 2 Juni 1849, emedan han ansåg tiden otjenlig för en sådan. Den 17 Juli uppläste nationalförsamlingens ordförande, Dupin, ett förslag af Chapol, om den lagstiftande församlingens prorogation från den 15 Aug. till den 30 September, under hvilken tid alla legislativa arbeten skulle förberedas af ett utskott, bestående af 30 ledamöter. Bouzat talade emot ett förslag, att denna motion skulle förklaras erfordra skyndsam handläggning. Motionens syftemål var att vänja andet vid frånvaron af den första statsmakten nationalförsamlingen) för att kunna afgörs den talienska frågan, utan kontroll, samt förbereda liktaturen. Förslaget om skyndsam handläggning hänsköts icke destomindre till permissionsitskottet, och man trodde sig med bestämdhet kunna förutse, att sjelfva hufvudmotionen snart skulle gå igenom. TI församlingen herrskade tark rörelse, och sessionen albröts på en stund. Derefter blef fråga om rättegång mot ytterigare tre representanter, hvarom förr blifvit vämndt. De äro Cantagrel, Commissaire och König. Det förberedande utskottet tillstyrkte ättegång. Venstra sidan sökte få omröstninen uppskjuten, men högra sidan gick ej in lerpå. Omröstningen måste dock göras om, medan församlingen icke var fulltalig. Den 18 Juli fortsattes debatten härom med äftighet och slutades dermed, att rättegång eslöts mot fältväbeln Commissaire, König ån Elsass och Cantagrel. Af 24 folkrepreentanter från Elsass sutto redan förut 8 fängsde. König var frånvarande på permission. heodor Bac och Cassal uppträdde med ifver Il sina kamraters försvar. in GA Ett amangdemang till prorogationsförslaget invisades äfven till permissionsutskottet, oakdt vensterns motstånd. I amangdemanget — mem rss