Aftonbladet – 25 juli 1849, sida 3

ÖUUUMMMMMJ—— ——— att vara fattig, varit rik som han. Det är just derför som jag vill bevara Josef för dessa frestelser, som jag fått en sådan bäfvan för. Jag har sett många fattiga menniskor, som varit både hederliga och förnöjda, blifva af en hastig rikedom alldeles tvärtom, och derför finns inte något, som jag är så rädd för, som för denna olycka med namn af lycka. Jag har verkligen ingenting att säga emot detta, det öfverensstämmer allt för mycket med min egen erfarenhet och mina åsigter. Jag kan blott förvåna mig över dig, min käre Olof, — och det vissa är, att om jag än omtalade defs-sta samtal och din frivilliga uppoffring af det som tusendetals så ursinnigt strida om, få hela verlden, så skulle det icke finnas en sö skulle tro mig.n Ni kanske knappt tror mig, ni, herr hofpredikant), svarade Olof leende, åtminstone ser det så ut. Ni kan inte fatta, att man heldre går omkring med ett tittskåp på ryggen, än sitter i ro i en mjuk soffa och låter passå sig upp. Men jag har nu en gång fått den tron, ser ni, att skåpet är mindre tungt på längd, än allt det der öfverflödet.x Hans åhörare såg på honom med en varm blick. För att öfvertyga er derom, så gör jag nu hvad jag länge tänkt. Jag kan en dag dö, och detta vill jag ej lemna efter mig. Olof tog dervid fram undan sin gamla söndriga vest det bref, som Anders gilvit honom för tjugofyra år sedan, och sedan han med vördnad fört det till sina läppar, kastade han det i elden. Du kastade bort något af värde,, sade hans gäst, liksom hejdande. :Allt som haft. värde för mig-ligger i-grafvenn, sade.Olof med tårad blick. SLUT.