Aftonbladet – 24 juli 1849, sida 3

VU krdedntdndrtn -Andand 2 AU TIIUVE Mar SIESTA DVAE SFR RFVESKSSESA TRA 82 gr. C. Härefter filtreras den först genom påsar, sedan genom kol eller Dumoutska filtret. Tillämpas de uppfunna förbättringarne på råsockerlösningar, så bör, innan blypreparatet tillsättes, lösningen göras neutral eller något alkalisk. Lösningen undersökes derföre först med lackmuspapper, och om detta reagerar surt, neutraliseras den med kalk eller krita (kalken begagnas i form af kalkmjölk, kritan utröres med vatten till en deg); sedan upphettas den till 82 gr. C. Kritan tillsättes i små portioner, till lösningen ej längre eller åtminstone högst obetydligt visar närvaron af någon syra. Begagnas kalk, så tillsättes den, tills lösningen visar en liten men bestämd alkalisk reaktion. Härefter tillsättes blypreparatet på sätt ofvan är beskrifvet, ungefär 85 gran på hvarje kanna aflösningen; detta förhållande varierar likväl efter lösningens större eller mindre renhet och täthet; lösningen filtreras, behandlas med svafvelsyregas och neutraliseras med kolsyrad kalk, såsom redan är nämndt. Med en lösning af Bet-socker går man till väga på samma sätt som med rör-sockerlösningen, endast att blypreparatet tillsättes i större qvantitet och att lösningen först behandlas med kalk. Blypreparatet beredes på följande sätt: Man tager 40 kannor eller någon annan proportionerlig qvartitet ätticka, som innehåller Fem procent vattenfri syra, upphettar den i en kopparkittel till ungefär 74 gr. C. och tillsätter under ständigt omrörande cirka 24 blyglete; temperaturen höjes tills massan kokar. Den skorpa, som bildat sig på kittelns botten, lossas och sönderbrytes, hvarefter man låter kokningen så länge fortfara, tills massan är så tjock, att stycken genom kokningen utkastas utur kitteln; hettan får sedan så småningom aftaga och återstoden af lösningen genom en lindrig värma afdunsta. Användes ätticka af större styrka, erfordras i proportion derefter mera blyglete. Den erhållna produkten är en blandning af tvenne eller flera basiskt ätticksyrade blysalter, af hvilka, såsom bekant, det gifves flera. Detta beredningssätt af blypreparatet är ganska billigt. Det bör likväl ej lemnas oanmärkt, att svafvelsyra i förening med någon annan bas, t. ex. Magnesia, kan användas till blyets afskiljande ur sockerlösningar, men säkerligen icke med samma fördel, som ofvan uppgifna medel. Framför hittills använda raffineringssätt eger ofvan nu beskrifne method de synnerliga fördelar: 4:0 att reningsproceduren betydligen förenklas, alldenstund begagnandet af blod och kalk, på en gång kostsamma och voluminösa ämnen, undvikes; 2:0 att det använda reningsmedlet uppgår till ojemförligt mindre kostnad, än alla hittills begagnade reningspreparater; samt 3:0 att genom användandet af svafvelsyra, på sätt ofvan är beskrifvet, de till renandet begagnade blysalterna fullkomligen kunna, efter verkställd klarning och filtrering, åter afskiljas. Och har Kongl. kollegium, med stöd af Kongl. patentförordningen af den 43 December 1834, velat härigenom tillägga vice konsuln P. Stenberg patent under fem (5) års tid å det här ofvan beskrifna sätt att rafinera socker, bestående hufvudsakligen i användande af blysalter till sockrets renande och dessa salters afskiljande utur sockerlösningen genom svafvelsyror; så att han under samma tid må äga att, med andras uteslutande, sjelf eller genom andra, öfverallt inom riket berörde uppfinning utöfva och begagnandet deraf på andra öfverlåta. c. åc. Det är allmänt kändt, att bly är ett farligt gift, och att blykolik är en af de svåraste och smärtsammaste sjukdomar. Hvad man med full visshet kan antaga vid begagnandet af ofvannämnda patent, är att oaktsamhet hos fabrikanten kan föranleda det sockret blir blyhaltigt, och detta kan så mycket lättare döljas, som ättiksyrade blysalter äfven smaka sött, hvarföre ett sådant salt till och med har namn af socker, kallas blysocker. Blysockrets smak är i början söt, men sedan sammandragande (adstringerande). Blyglete (blyoxid) ingår äfven förening med socker (bildar blyoxidsaccharat) och utan att vilja afgöra huruvida det ens är möjhgt att utur en simmig sockerlösning fullständigt utfälla allt upplöst bly, få vi erinra att kopparsalter ingå med socker en förening, som gör kopparens utfällande omöjlig, och om patentets blypreparat får, såsom det beredes, kallna i kopparpannan, så håller detta preparat äfven ättiksyrad kopparoxid, vanligen kallad kopparärg, som också är skadlig för. helsan. Vi anse uppfinningen ifrån Metternichs hemland obetänkt och olycka föranledande, då den kan orsaka ohelsa hos alla dem som förtära socker, hvilka i vårt land i det närmaste utgöras af hela nationen. Vi anse som en billig och af trängande behof påkallad omtanka för folkets helsa, att blyets användande vid soekers raffinering rent af förbjudes, och om ej detta sker, vilja vi råda hvar och en att i stället begagna endast såkalladt råsocker, det är sådant pudersocker, som ifrån sockerrörsplantagernes egare införskrifves. Det sockrar mer än raffineradt socker, emedan det tillika båller icke kristalliserande socker, hvilket har sötaste smaken, och efter siktning genom ett fint såll kan det ganska väl användas. Vi hemställa denna sannerligen vigtiga sak till beifran af justitiekanslern, som redan förut ådagalagt den omsorg för kontrollen emot giftiga ämnens spridande, att han föranledt en undersökning rörande verkan af grön arsenikhaltig färgs begagnande på tapeter, och gerna kunde äfven sträcka sin omtanka till grön konfekt, hvilken rätt ofta färgas med ättiksyrad kopparoxid, vanligen kallad kristalliserad spanskgröna, samt då utgör ett positift och häftigt gift, samt, enligt exempel som förefinnas, ej sällan orsakat sjukdomar och någongång döden. Man kan väl förklara, att kongl. kommerskollegium icke kan tillmäta sig någon rätt att prölva huruvida utöfningen af ett patent kan vara vådligt för menniskors helsa, men vi hafve ett sundhetskollegium, som, sedan uppmärksamheten blifvit fästad på saken, synes hafva det åliggandet att ej lemna den åt sitt öde. Eller för hvilket ändamål existerar eljest ett sådant embetsverk ? pr ——LS Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af den artikel i Tit:i tidning M 141 af den 20 sistl. Juni, hvari lemnas underrättelse om det sätt, hvarpå Kongl. Maj:t afgjort hem-lz ställan om förnyadt extra anslag till Bjädesjöholms landtbruksskola, och att denna hemstälan skulle emanerat från Jönköpings läns hushållningssällskap, med förslag om anslagets användande till inköp af inventarier och premier åt elever, anser jag mig böra, såsom hushållningssällskapets nuvarande ordförande, begära den rättelse härutinnan, cs dana ST Lr Litlningccälloclkanns Anm Alnvt —A Fr 6 0 MA MA rr mM A AM Fr 4 M me -— RR -— OA sg ct re: mms DO 8 mm ER AR -— — pm ma m-A dv RA FÖ -— oh — LA utt ee pt mm ne ket — 2 -— An PR OMARK II mO MN ET om i le e n s( sö