Aftonbladet – 24 juli 1849, sida 2

dem anförtrodt, har upphört genom händelsernas tvång; de hafva hastat att återlemna det i församlingens händer. Romare, bröder! J hafven med handling skrifvit ett blad, bvilket skall stå i historien såsom ett minnesmärke af den själsstyrka, som slumrade hos er, och af edra framtida handlingar, dem ingen makt skall kunna beröfva er. J hafven gifvit ärans dop och ett ädelt blods helgd åt det nya lif, som dagas för Italien, det gemensamma lifvet, lifvet hos ett folk, som vill vara ett folk och skall blifva det. Förenade under den republikanska fanan hafven j återupprättat det gemensamma fäderneslandets ära, som var fläckad genom illvilliges handlingar och sjunken genom den monarkiska vanmakten. Edra triumvirer qvarstanna bland er såsom vanliga medborgare, medförande den högsta trösten för sitt Samvete. att deras afsiotor varit rer?, och äran att se sina namn förenade med edi: hjeltemodiga handlingar. Ett moln uppstiger i dag mellan er framtid och oss; det är ett moln, som räcker blott för ögonblicket. Stån fast vid er rätt och vid den bekännelse, för hvilken månge af de bäste bland eder dött såsom väpnade apostlar. Gud, som mottagit deras blod, är eder borgen. Gud vill att Rom skall vara stort, och Rom skall blifva det. J hafven icke lidit ett nederlag, utan vunnit en sådan seger som martyrerna, för hvilka grafven är ett trappsteg till himlen. Mågen j, när er uppståndelses stjerna åter tindrar på himmeln, när — snart — j fån lönen för de uppoffringar j gjort med ifver och ära, ihågkomma de män, som hela må nader lefvat i ert lif, som nu lida af er smärta och som i denna dag skulle, om det fordrades, fäkta, med er och i edra leder, nya strider. Lefve romerska republiken! Triumvirerna: G. Mazzini. C. Armellini. Aurelio Saffi. Samma dag som denna proklamation utfärdades, voterade församlingen enhälligt och öppet republikens konstitution. Derefter beslöt den, på deputeraden Agostinis förslag, att grundlagen skulle ristas på tvenne marmortaflor och förvaras på Capitolium, såsom ett vårdtecken af den enhälliga viljan hos folket, lagligen representeradt af dess ombud. Före denna högtidliga sessions slut beslöt församlingen, att en begrafningsgudstjenst skulle hållas i S:t Peters basilika, till de hjeltars ära, hvilka voro fallna vid Roms murar, under fäderneslandets och republikens försvar. Vidare förordnades, att ett af nationalpalatserna skulle inredas till hospital för de sårade. Slutligen, för att ådagalägga den endrägt, som oafbrutet hade egt rum mellan folket, konstituerande församlingen och verkställande makten, förklarade församlingen formligt och högtidligt, att triumvirerna Mazzini, Armellini och Saffi hade gjort sig väl förtjente af fäderneslandet. Konstitutionen uppslogs, tryckt, på husknutarne och upplästes den 2 Juli vid middagstiden på Capitolium, i närvaro af en ofantlig folkmassa, som med ursinniga handklappningar gaf sitt bifall tillkänna. Församlingen har fattat det beslut, att om den blefve med våld hindrad från att sammanträda i Rom, skulle den ajournera sig; till dess femton af dess ledamöter kunde fritt samlas i någon ort på Romagnan, hvarifrån de borde sammankalla sina med-representanter. Det antal, som skulle vara närvarande för besluts fattande, bestämdes till minst 60. Det dröjde icke länge, förrän general Oudinot lät militäriskt besätta Capitolium, och vid sednaste posts afgång höll församlingen på att söka ny lokal för sina sammankomster.