Aftonbladet – 21 juli 1849, sida 3

— Hr landshöfdingen m. m. Montgomery, har begärt införandet af följande förklaring: Åt hr Ekrenströms försvar i J4 455 af Aftonbladet för i år, lemnar jag allt det afseende, som det kan förtjena). Jag kände honom ej, jag bar således bedömt honom, likasom många andra, efter de upplysningar, jag af mig tillsända handlingar erhållit. Hans — af honow sjelf medgifna — förhållanden, planer och anläggningar under förmyndareregeringen, som med Rysslands hjelp och hufvudsakliga tillgörande, genom en rysk flottas tillkallande i hufvudstadens skärgård, skulle störtas, göra dock hans fosterlandskänslas renhet mer än misstänkt, Anledningar uppgifvas. också att han 4808 och 1809, ika med baron Armfelt, hufvudman för förmynlare-regeringens störtande, blef vidtalad, om ej begagnad, af ryska ambassaden i Stockholm, och än klarare är det uppenbaradt, att han, med mycken finess och skicklighet, genom skriftvexling med en af Sverges högsta embetsmän, bidrog till 48492 års händelser och den då beramade alliansen i Åbo på de förmånliga vilkor för Ryssland, som sedermera i resultaterna -visade sig. Då han egde egendom i nejden af Stockholm och nära slägtingar i Sverge, äro hans flyttning till Finland och mottagande af ryska värdigheter, ordnar och uppdrag, mycken misstanka underkastade; liksom att hans ombyte af boningsort ifrån ett lagbundet till ett godtyckligt styrdt rike, ej skedt utan sina öfvertalande eller tvingande skäl och orsaker, dem han sjelf benämner inträffade omständigheterp. Dessa och flere äro de föranledanden hvarpå jag grundat det omdömet i 4808 och 4809 årens krigshistoria, att han på det förut i afseende å baron Armfelt i samma historia omnämnda sätt af ryska regeringen förmodligen blifvit inledd till förräderi. Jag säger ingenstädes. att han var förrädare. Att jag, enligt min förbindelse, iakttagit samvetsgran rättvisa mot vänner och ovänner, enskilda och offentliga män, derom har jag från sjelfva den då fiendtliga sidan erhållit flere aktningsvärda vitsord. Men att jag ansett det för en pligt, den jag ej ångrar, att till samtids och efterverlds förtjenta förakt, utpeka ej blott de personligheter, som visat bestämdt förräderi mot fäderneslandet, utan äfven dem, som stått i mer eller mindre tvetydiga ) förhållanden till. dess fiender, väl vetande och djupt kännande ..att pligten mot Konung och osterland är, näst religionskänslan, den heligaste af alla och med hvilken pligt man ej kan och ej får. dagtinga, om man skall kunna göra anspråk på att vara en verklig, ren och oruhblig fosterlandsvän. G. Montgomery. ) Då en ny upplaga af min krigshistoria kommer i fråga skall det observeras. ) Dessas antal har beklagligen inom vårt land ej varit ringa, hvadan ett otidigt skonsmål mot dem ej borde uppkalla flere. (Ins. anm.)