Aftonbladet – 21 juli 1849, sida 1

SMÅSAKER -Ar N. ) IX. BRÖDERNA. Grefvinnan drog en fåtölj fram till brasan och satte sig beqvämt deri. Kors vår lilla Maria, som så flugit bortn, började hon efter en stunds tystnad, det är mig rätt ledsamt., År hon borta? frågade Ernst hastigt, och båda de spelande sågo upp på en gång. Ja! hennes bror eller fästman var här för en stund sedan och berättade, att modern helt hastigt sjuknat och begärt hennes vård, och Maria hade ej tid att vänta på min återkomst — jag var ute och åkte litet, — utan hade redan gått hem. Det är vackert af flickan att så der glömma allt för en mor. Stackars Maria, jag ber Gud på hennes vägnar att den gamlå måtte snart blifva frisk, och äfven derför alt jag riktigt saknar det beskedliga barnet., Det spelade ett triumferande leende på herr Lindgrens tf eka läppar. Ernst såg förargad och förvånad ut. Hade det varit i mina glada dagar,, sade grefven, så hade jag visst sörjt förlusten af den vackra kammarflickan; nu lemnar jag det besväret åt min son, och dermed tar jag löparn, efter herrn sätter den så der i pris.n Var så godp, svarade Lindgren trankilt. Man får lof att vänja sigvid missräkningar också. Nej se nu flyttade herrn orätt, annars hade jag bestämdt kommit åt hästen — det der tror jag vi taga om.n Ja, jag tror väl, sade Lindgren leende. Han var så van att alltid få återtaga de drag, som ) Se A. B. 4 154, 156, 258, 159, 161—163, 465 och 466.