Aftonbladet – 21 juli 1849, sida 1

möjligen kunde vara till hans fördel, och gjorde det också nu på ett sätt som med ens gjorde honom matt. Hvad vill det der säga. Skall det föreställa gracer kanske,, utbrast grefven i vredgad ton och såg skarpt på sin motspelare, eller också är herrn i qväll mer än lofligt dum., a Ja, ja, det kan allt vara möjligt, att jag är et.n Nå det är då en sak som man icke kan betvifla. Herr Lindgren nickade stillatigande och planterade åter ut schackpjeserna för att börja ett nytt spel. Vi hafva talat om dig i dag, min Ernst, sade grefvinnan i nedslagen ton, och beslutat att du skulle resa nästa vecka, om du sjelf är nöjd dermed.n Ja, det är jag visst. Då pappa beslutat det, är det väl ej värdt att ha någon annan vilja dessutom. Längtar du mycket efter denna vinter? Skall hufvudstadens nöjen bli dig mycket kärare än hemmets lugn och trefnad? frågade hon sorgset. Första gången hade det mycket lockande för mig, men då det ä: den tredje vintern, så har den förlorat mycket af sitt behag., Du är dig alltid lik. Du tänker ej som andra unga männ, svarade den lyckliga modern ömt. Nästa år tror jag nästan att jag får behålla dig, om ditt intresse för stora verlden så der fortfar att förminskas. RR Åter hade några år rullat fram. Allt var sig likt i skogvaktartorpet. Solen sken lika vänligt derpå, skogen susade lika grön, och blommorna stodo lika frodiga på den vårdade rabatten der utanföre. Fader Anders var lika trygg och glad som förr, och åren hade skon