mit öfverens att vara det, så är det väl et tillräckligt skäl i dina ögon kan jag tro. Jag skall göra dig till viljes och ej tala derom — men med henne skall jag tala eller med hennes föräldrar — de skola bättre förstå mig.n Hvad du kan bråka, men se der ha vi mamma, du ämnar visst att föredraga den vigtiga saken för henne också.n I stället för svar, helsade herr Lindgren på grefvinnan, som nu kommit fram till dem. Nu har jag då ändteligen fått rätt på er, hvar i Guds namn han j varit. Ernst har jag ej sett på hela eftermiddagen, och herr Lindgren har också rymt, sade hon, i det hon tog sin sons arm och vände om hemåt. Jag var på en liten botanisk utflygt,, svarade Lindgren, och på hemvägen mötte jag Ernst, som, att dömma efter drägten, varit på jagt.o Och han såg dervid på den unge mannen med ett slugt och föraktligt leende. Jag slipper åtminstone att vara både stöfvare och jägare på en gång, som du min stackars Lindgren, svarade Ernst i samma ton. Bästa Lindgren, afbröt grefvinnan, schackpjeserna äro redan uppställda, och det väntas med oro på er. Herr Lindgren har väl intet annat att uträtta som är vigtigt i afton. Åh nej. Jag står alldeles till grefvens disposition., Jag tackar herr Lindgren så mycket. I salongen lyste en glad brasa i kapp med lampan på det bord der grefven satt och väntade sitt offer, den stackars herr Lindgren, och snart voro herrarna uppe i spelet. (Forts. följer.)