Aftonbladet – 19 juli 1849, sida 1

SMÅ SAKER AF N. ) IX. BRÖDERNA. Ackl jag vet icke hur dt är Maria. Men du håller ej af mig så som jag håller af dig, det säger mig något här djupt i hjertat. Nej! vänd icke bort dina ögon. Se på mig och säg om jag har rätt,. Det låg i hans mörka ögon, i hela hans utseende denna ifriga och ångestfulla spaning efter en fruktad sanning, detta förtviflade bemödande att qvarhålla hvad man anar vara stadt på flykt. Hvarför skall du ständigt fråga så och ständigt misstro mig: utan orsak, svarade hon med en ton, som bevisade att den känsla, hvarom de tvistade, redan lyft vingarna till flygt. Du säger detta så lamt, så förläget. Maria! om du bedrager mig! Säg mig sanningen rent ut. Jag skall tusende gånger heldre höra den. Ingen kan befalia öfver sitt hjerta, men man kan låta bli att ljuga. Och det vore illa gjordt af dig att Jjuga för mig. Du blir rädd, du gråter. Förlåt mig! Ack jag menade ej annat än godt och innerligt, och Olof tog hennes hufvud mellan sina stora solbrända händer vände det emot sig och tryckte en kyss på hennes läppar. Nu får du inte vara ledsen,, återtog han lugnt och smekande. Jag skall väl berälta ) Se A. B. JM 154, 156, 458, 159, 161—163 och 165. 2