Aftonbladet – 19 juli 1849, sida 1

Maria satte händerna för ansigtet och suckade djupt, derpå vandrade hon långsamt tillbaka till slottet. Det fanns ingen i salongen då hon sakta inträdde der. Hon satte sig vid ett litet bord der hon lemnat sin sömm och började med ett slags tanklöst drömmeri att arbeta. Men det var redan skymning och hon Jade det snart åter ifrån sig då hon ej mera kunde se stygnen Stödjande hufvudet mot fönsterkarmen undandoldes hon nästan af gardinen. TI den stund då hon så satt vaggad i minnen eller framtidsdrömmar, eller blott sorglöst tankespel — det tycktes nästan som hon sjelf ej kunde göra sig reda för hvilket det var — hade hennes ansigte något så inlagande och ungdomsfriskt; leendet, som hvilade derpå, något så ljuft och solvarmt, ehuru det snarare var sorgligt än sladt, att hon skulle fängslat äfven den likgiligaste åskådares uppmärksamhet. Hon tycktes också intressera den äskådare, som med tysta steg mnalkats och sakta drog undan gardinen för att rätt kunna betrakta renne. Sedan han en stund stått så fördjupad hennes åsyn, och bans blickar med en mera orännande än ren eid slukat henne, lade han in hand på hennes hufvud med en mjuk och vältustig rörelse och böjde sig framåt för att räcka hermes uppmärksamhet. Maria spratt upp vid denna smygande beröing och sände honom en blick af öfverrasking, glädje och blyg ömhet; men hastigt nedlog hon åter ögonen, reste sig upp och sade akta och skyggt: