de otaliga hinder, den lägger för menniskans sträfvan till upplysning och förädling, så att, om möjligt, det blefve en hederssak, att icke blott oskrymtadt afhålla sjg sjelf från dryckenskap, utan på allt sätt förmå andra dertill. Förströelser, passande tidsfördrif på lediga stunder måste ovilkorligen inverka på och befordra sedlighet i allmänhet, hvarföre de på det högsta böra befrämjas, men svårt torde det blifva att härutinnan lyckas, hälst i ett land med svenskens lynne och karakter. Dessa medel kunna dock icke annorlunda anses än såsom yttre. Hvilka äro då de inre, de egentliga, de rätta? Förbättrad uppfostran, förökad föräldraoch husbondevård. Men äfven dessa skola förblifva mindre verksamma så länge de ej äro förenade med frihet och menniskorätt. Dessa de ädlaste de högsta menniskan af Gud förlänta rättigheter, kunna icke ostraffadt från henne tagas.