SKid YVAaSCHUCI, dISKIdCKUC alla Jnätra vildCadat OC) DAL lottade att åt handtyverksväringarne egna sig ocl sina barn, så länge det kunde undvikas. Den nu mera så allmänna pligtförgätenheten ho handtverkare och fabrikanter mot sine arbetare, drif ven så långt att de någon gång icke, men deras fruar de sig så kallande malmödrarne, nästan aldrig känn: de arbetares namn, af och genom hvilkas mödor oc! försakelser de lefva — mycket mindre bry sig on deras omständigheter och bekymmer, — bidrage äfven, som ofta blifvit yttradt, till dryckenskapsla stens tilltagande. Det sig från samma pligtförgä tenhet härledande bruket, att ge arbetare och tje nare kostpenningar, bidrager under nuvarande för hållanden äfven ej så obetydligt till dryckenskapen. Det vore derföre önskligt att nykterhetsvärdshus tal rikare uppstodo, eller såsom af flera blifvit föresla get, krogoch näringsrörelserna skiljdes åt.) Mo de af hr boktryckaren L. J. Hjerta, i anledning a hr khofpredikanten Wennströms motion i detta ämne yttrade farhågor, hemtade från de vid cen sådan re form i London sig visande svåra följder, eller at bränvinsminuteringsrättigheterna råkade i händerna på kapitalister, som förvandlade sina bodar till yppiga bacchanaliska tempel, tror jag mig kunna föreslå ett helt enkelt och fullkomligt medel, som dessutom komme att utöfva ett stort inflytande i afseende på bränvinssupandets och dryckenskapens aftagande i allmänhet, äfvensom minska dess följder. — Vid betraktandet af medlen skall det uppgifvas. Egoismen torde dock vara en af de största orsakerna till dryckenskapen. Menniskan är ett sällskapligt väsende, hvarföre hon drifves att söka umgänge och förströceise. Sedan egoismen förminskat, undanträngt, ja upplöst de gamla föreningsbanden, byggda på tro, ära och religion, har en ytlig, falsk skenvänskap inträdt. Dryckenskapen, eller bjudandet och förtärandet af spirituosa, samdrinkandet, har uppstått såsom ett konstladt, svagt, förrädiskt och onaturligt föreningsmedel. Det torde anmärkas, att under -alla tider och hos alla folk rusdrycker begagnats. Dervid råder dock en betydlig skilnad. Fordom var rusdryckernas bjudande en bisak, nu en hufvudsak. Fordom framtogos dryckerna endast vid märkligare tillfällen, då öfverenskommelser och förrättningar blifvit afslutade. Rusdryckerna bjödos då hemma i egna hus och ur egna krus; då fanns ej, som nu, krogar i hvartannat hus. Med ett ord, rusdryckernpa voro då ej någon handelsvara. Denna skenvänskap är, såsom allt annat sjukt, i högsta måtto ömtålig och måste derföre med försigtighet vårdas och genom ständig förnyelse underhållas. I följd häraf blifver det första vilkoret att använda det medel, som en gång blifvit och ännu alltjemt anses såsom ett stort bevis på fortfarande vänskapskänsla. Det torde knappt kunna disputeras, att det som utgjorde våra förfäders ära, folkets styrka, det vexande slägtets föresyn och efterverldens beundran, nemligen den naturliga karaktersstyrkan, så betydligt försvuunit, att, då en sådan hos någon bemärkes, den icke allenast väcker förargelse, utan hånas och beles. Det torde knappt finnas någon, som icke inser och få som icke erkänna, dryckenskapslastens på minga sätt skadliga verkningar och följder, och min öfvertygelse är, att många, många fortfara dermed mot sin vilja, af brist på mod att i de aldraflesta fall genom svek, som det heter, genom svek i dryckjom, skiljas från sina in.ima, pröfvade, fasta, i motgången osviklige dryckesvänner, och utsätta sig för deras speord och förföljelser. Bland orsakerna har jag nämnt brist på passande örströelse. Det måste erkännas, att en sådan brist verkligen finnes, synnerl. i landsorten; och hvilka äro orsakerna härtill. I min tanka är det till en stor del oristande uppfostran, hvarigenom de arbetande klasserna nästan göras oskickliga att deltaga och finna nöje och behag uti de mera bildades nöjen och förströelser; men hufvudorsaken ligger uti det kränkande sätt, hvarmed nästan alla, utan undantag, af de mera bildade bemöta den lägre stående, hvarigenom det vaknande begäret att söka sådana nöjen och tidsförIrif, som gifva näring åt förnuft, själ och moral, örgäfves sträfvar att finna en tillfredsställelse, och örqväfves. Motgångar, brist eller andra lidanden iro ganska ofta orsaker till dryckenskap; men hvyaröre? Jo, emedan alla fordna vänner då försvunnit, och sällan någon är nog lycklig att finna en ieltagande, som med råd och förord uppehåller hans sjunkande förtröstan. En husbondes, hustrus eller myndighets obilliga ordringar, som väcka förargelse och trots, kunna ifyen blifva orsaker till drinkandet. OÖOfvergifven ft allt, ej uthärdande qvalen, tillgriper man bränvinet, i och för sin egenskap att för någon tid Vi komma nu till Omsländigheterna. Dessa äro uf ganska stor vigt att betrakta och utöfva ett mäktigt nflytande och böra derföre ej förbigås, då man vill öka ett medel till det ondas hämmande. Vid en lyktigt betraktande skulle det kunna förefalla månsen såsom vore det detsamma, huru och under vilka förhållanden dryckenskapen beårifves. Men häruti är ett stort misstag. Emellan krogoch hemsupandet är en betydlig kilnad. Det stora antalet af krogar, traktörsställen, sällare och försäljningsställen bidraga, som lätt ines, ganska betydligt till dryckenskapen; men det väsendtligaste onda ligger deruti, att spirituosan kan och får förtäras på stället, att drinkarne der kunna nnevara nästan huru länge de behaga och penninsarne räcka. Hvad häraf följer tror jag vara klart ör hvar och en; dock vill jag med några ord leda ankan derpå. Huru mången yngling, som hemma sitt föräldrahus aldrig kännt det ringaste begär tt förtära starka drycker, oaktadt deras smak och beskaffenhet varit honom bekanta, ja icke ens gifvit kt på eller bemärkt en ständig tillgång på och besagnande deraf hemma i huset, har icke desto minire från första gången han beträdde krogens ) trökel, hemfallit till dryckenskap. Hvad är då orsacen härtill? Jo låck, tubb, begäret att visa sig fricostig, att förvärfva vänner, det här på krogen tillåtna, allt efter lynnets och rusdryckernas verkan ria, oanständiga, råa, våldsamma uppförande och efverne. De tidsfördrif här äro att tillgå, tidningsäsande, detta blott såvida det fördröjer vistelsen på tället, det numera allmänna vanhelgande användanlet af musikens inflytande på menniskosinnet, de nånga slag af spel, äfvensom vänners uppmaningar, emte krögarens och hans handtlangares krypande vöflighet och eggande sofismer, allt bidreger att upoehålla honom der. Huru mången som hemma i ilt hus, må vara vid sin flaska, förhåller sig i öfigt stilla och anständigt, förändrar icke uppförande lå han kommit på krogen, och, en gäng uppbragt, ortsätter beteendet hemkommen. Hvilka kunna då ;rsakerna vara till detta högst få undantag egande örhållande, eller ett mera stilla och anständigare uppförande hemma, ehuru under drinkande och rus? Jo, aktning för föräldrar, maka, barn, husbönder, inhöriga och grannar, sysselsättning och arbete, det högst försvårade sammanträffandet af dryckesvänner. Blygsel för hemmavarande, oordentlighet och fattiglom, tiden och vägen eller afstånddt mellan den bjulande och den som skulle bjudas. förgväfva eller örminska bjudningsbegäret der hemma. Hirmed har ag velat visa, att utom krogen finnes märgen häm) Detta ämne har jag för afsigt att särskildt be