Aftonbladet – 18 juli 1849, sida 1

aldrig gissa hvem som varit här, medan ni I voro borta. Erker i Bråten? sade Catbarina lende. Åh nej, det vore väl inte någe ovanligt alls. Nämdemans Petter då? gissade Olof. Ack! nej. Grefvinnan och unga grefven har stått här en lång stund, just der ni nu stå, och talat med mig. Herre Gud! hjertat sitter i halsgropen på mig än. Åh, så dum du är), skrattade Olof. Äro de väl annat än menniskor som vwi, fast de heta herrskap och kluta på sig några granna trasor för att förbluffa andra. Hvad sade de dig då? afbröt Catharina lugnt; de hade välnågot ärende, kan jag tro.n Nej, bevars! De frågade hvad jag hette och om er, och hur vi ha der; om jag trifdes bra, och grefvinnan var så vänlig och bad mig slutligen att jag skulle komma dit med smultron — om jag skulle få rätt på några som vore bra.n Ja, se der! var det inte som mor sade, att det var ett ärende ändå. Storfolk gör min sann Oss inte den äran att språka oss an annars. pÅh, hvarför säger du så, kära Olof? sade Catharina mildt och allvarsamt. Jag har just här en korg med rätt rara bär, som du skall få gå till slottet med i morgon bittin, om du vill, Maria.n Jag kan också bära dem dil, sade Olof, Vi fall Maria tycker det är ledsamt så.n Nej, grefvinnan bad mig komma. Hon ville tala med mig om något, sade hon, då hon for.n Hvad kan det vara? Gud låte det ej vara hågon ledsamhet, suckade modern oroligt. Hennes nåd har under alla dessa sexton åren nte varit här förr; det är likasom det inte pådade golt.