Aftonbladet – 18 juli 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Utdrag af ett bref från Förenta Staterna. Newyork den 14 Juni. Californien med allt sitt guld är i detta ögonblick nästan glömdt här i de Förenta Staterna. Koleran med sina härjningar och ryssarnes invasion i Ungern äro de allt uppslukande ämnena för dagens konversation. Allmänna tänkesättet är högljudt stämdt till ungrarnes förmån, och man hoppas att Frankrike slutligen skall lägga sig ut till fördel för denna tappra nation. Några politiska författare hafva i tidningar och ströskrifter yrkat att Amerikas regering skall framstå till biträde för dem, som kämpa för frihetens sak i Europa; och många, som förut varit de mest nitiske för general Taylors väljande till president, uttrycka nu den önskan, att general Cass i stället hade regerat öfver landet, och erkänna öppet att den förre har för liten insigt i politiska affärer, för att på ett värdigt sätt kunna uppfylla sina åligganden under Europas närvarande oroliga tillstånd. En liflig polemik föres i våra tidningar öfver dessa ämnen och emellan anhängarne af de olika partier, som strida om makten i Frankrike. Jag bör icke förtiga, att man härvid ofta hör klander yttras öfver brist på politisk takt och energi hos Sveriges regering, under den föreställningen, alt detta tillfälle vore mycket gynnande för Sverig kraftigt protestera emot ryssarnes få bjelpa Österrike, och att Sverige derigenom skulle kunna återvinna respekt och inflytande bland Europas politiska makter. I allmänhet råder här också mycken sympati för Danmark. Det torde också icke vara otjenligt att här vidröra en anmärkning emot svenska och norska regeringens sändebud i Förenta Staterna, hr Löfvenskjold, som behagat välja sin bostad här i Newyork, i stället för hufvudstaden Washington. Man känner icke skälen till detta hans beslut; men jag har hört några af de mest inflytelserika männen här i landet uttrycka sitt ogillande af hans frånvaro från hufvudstaden. Det synes också besynnerligt, att svenska regeringen icke vidtager några krafifulla mått och steg för att erhålla en nedsättning i importtullen på svenskt jern härstädes. Åtskilliga kongressledamöter och embetsmän, med hvilka jag talat härom, äro af den tankan, att en sådan nedsättning icke skulle möta så särdeles stora svårigheter; emedan amerikanarne behöfva det svenska jernet i anseende till dess godhet, och importen deraf i alla fall icke kan uppgå till så stora qvantiteter, att den kunde i betydlig mån skada Amerikas jerntillverkning. Men för att vinna ändamålet fordras utan tvifvel, att kabinettet hemma i Stockholm lemnar en mera allvarlig och ihärdig uppmärksamhet än hittills åt ett föremål, som skulle vara af en oberäknelig vwigt för den svenska jernproduktionen och sjöfarten, då det rika Amerika utan tvifvel blefyve i tillfälle att med en högre tulltariff konsumera nära lika mycket svenskt jern, som för närvarande utgår till alla länder i Europa. Jag och flera andra landsmän hafva förgäfves i de svenska: tidningarna letat efter att finna, huruvida några bemödanden egt rum i denna syftning; men ty värr tyckes allt hvad vår diplomati gör i sådan väg, i fall nemligen öfverhufvud något göres, vara inhöljdt i en djup hemlighet,