Aftonbladet – 18 juli 1849, sida 1

a S—AKSÅSSUj ss 0 8 K MM 2 M2 0 NH Imed mig; och i sjelfva verket ligger der mer Ilyeka i ett lif af yttre försakelse, men inr frid och kärlek — än tvärtom., Nu är det du min lilla mor, som är lite romanesk, afbröt Ernst otåligt, och du få således ej banna mig för den plan, som nu helt hastigt upprann inom mig vid den der flickans åsyn. — Jag tänkte på en tid, då jag måste lemna dig allena — blott jag vet fullkomligt hur allena du då blifver. Då tänkte jag på en ersättning, och mina ögon föllo liksom af en försynens slump på detta intagande barn. Det vore ingen försyn, om den tillät något ske af slump; du vill således säga att det var en vink af Gud. Nå det är en vacker tanke deri, och alla tankar, som komma ifrån dig, synas mig vackra.n Då stanna vi på hemfärden vid det lilla torpet och tala med den der flickan. Hör du Felix! ropade han hastigt. Vi skola dröja litet, då vi komma tillbaka till skogvaktaren., Ack! jag är rädd för dina nycker min Ernst, log modren under en kärleksfull blick, ty de bekerrska mig ju helt och hållet. När de äro goda följer jag dem så gerna. men är det väl rätt att alltid bero af dina infall, skola de alltid bli så rena och ädla in i grunden som nu?, Ernst rodnade-oeh nedslog ögonen. Vagnen stannade i detsamma helt nära den lilla stugan, som låg så trefligt och fredligt i solen. Maria stod ännnu qvar och äfven på hennes kinder skimyhde en purpursky, då hon såg att man ämnade henne ett besök. — — — — En stund derefter då Catharina och Olof syntes på gångstigen, som ledde genom skosen, ilade Maria dem till mötes och hade så mycket att berätta, att det fastnade i halsen ultsammans. Acklv sade hon i brådskande ton, nn: kan