Femtio ungerska hussarer, som tjenat i Carl Alberts här och efter krigets slut rest ifrån Sardinien, af fruktan att blifva utlevererade, hafva genom Frankrike kommit till England och lägrat sig vid Folkestone. Hr dIsraelis motion, att parlamentet skulle bilda sig till generalkommittE för att undersöka nationens tillstånd, hvilken motion innebar ett starkt klander af den nuvarande och föregående ministerens liberala system, har fallit för 296 röster mot 156, sedan sir Robert Peel och lord John Russel försvarat hvar och en sina åtgärder såsom premierministrar. På en interpellation af hr Hume, om Englands förhållanden till Österrike, om Rysslands intervention skulle göra slut på Wienerfördragen, om det vore sannt att Österrike skulle afträda Gallizien och huru England dervid skulle förhålla sig, svarade lord John Russel att det icke vore fråga om Wiener-fördragens upphäfvande, att Ryssland blott enligt Österrikes önskan intervenerat för att kufva insurrektionen i Ungern, och att han icke visste någonting om provinsers afträdande. Redogörelsen för statsinkomsterna under andra qvartalet visar, att tullen inbragt 319,053 och accisen 453,01 mindre än motsvarande qvartal sistlidet år, men att deremot stämpelskatten inbragt 62,057 f, inkomsttaxan 44,839, posten 60,090, assessed taxes, 20,597, kronodomänerna och vissa titlar 90,913 mer än förut. Inkomsterna hafva således minskats med tillsammans 493,550 . Tidningarne meddela en depesch från österrikiska regeringen till dess sändebud i London, daterad den 29 April och angående interventionen i Toscana samt Rom. TI afseende på den förra staten försäkras, att trupperna skola blifva tillbakadragna så fort den lagliga regeringen återtagit väldet. Hvad Rom beträffar, så hade Osterrike velat vänta med interventionen tilldess de i Gaöta konfererande makterna derom öfverenskommit; emellertid uttryckes det hopp, att Frankrike, som gått dessa makter i förväg, icke har annan afsigt än de, och att det således icke skall komma till någon konflikt med Frankrike. BELGIEN. Inrikesministern har afgifvit ett förslag till allmän Lifränteoch Lif-försäkrings-anstalt under statens garanti och förvaltning. Förslaget är så ställdt, att hvarje person af öfver 18 års ålder kan genom inbetalning betrygga åt sig en årlig pension ifrån 3553, 60 eller 65 åldersåret; hustrur kunna med männens begilvande äfven bereda sig dylik pension. Blifver arbetare eller konstnär förut oförmögen till arbete, kan han få då komma till pensionen. Alla räntor som understiga 360 fr. kunna icke med qvarstad beläggas. TYSKLAND. Riksföreståndaren, erkehertig Joban ankom till Innsbruck den 3 Juli. Tyska riksregentskapet hade redan den 29 Juni dragit sig utr Tyskland, till kanton Basel, jemte återstoden af tyska nationalförsamlingen, hvaribland äfven Itzstein befann sig. Efter en hårdnackad strid vid Stollhofen d. I Juli, hade badiska tropparne och deras friskaror måst vika ur sin starka ställning vid de så kallade Stollhofer-linierna; de bland friskarorna befintliga polackarne anlände den 2 till Strassburg i mängd, för att fly till det inre Frankrike eller till Schweiz, och det bekräftade sig att Mieroslawski nedlagt befälet, med förklaring att han blott hade emottagit det på vilkor att provisoriska styrelsen i Baden ville gifva honom obetingad fullmakt, men att, sedan denna styrelses ordförande gjort invändningar emot flera bland Mieroslawskis planer, oaktadt dessa planer efter alla sakkunnigas omdöme varit förträffliga, samt han isynnerhet gjort försvaret af Murg-linien omöjligt, droge Mieroslawski tillbaka, emedan han icke ville göra sig löjlig. — Den 3 Juli ankom till Stuttgart en kurhessisk officerare för att åt general Peuckers troppar begära fritt tåg öfver Wiärtembergska området till Murgthal. Från prinsens af Preussen högqvarter i Offenburg inberättades den 5 Juli, att en parlamentär anländt från Freiburg, och den 7 Juli förkunnade telegrafen att Freiburg blifvit besatt af preussarne. Mieroslowski sades vara i Geneve. Deremot höll sig Rastatt ännu den 4 Juli, och dagen förut hade den såsom parlamentär ditsände preussiska löjtnanten v. Kosel återvändt med det besked, att besättningen ärnade fortfarande försvara sig. Den 6 Juli hade Rastatts beskjutning tagit Isin början. De glödgade kulorna hade antändt, och förorsakat betydlig eldsvåda i staden, ehuru skjutningen blott varade omkring halfannan timme. Fästningens kanoner hade lifligt besvarat anfallet. Samma dag infördes stora hopar af fångar och öfverlöpare till Karlsruhe; man var i förlägenhet om plats till deras förvarande. De icke alltför svårt komprometterade badiska soldaterna fingo derföre, tills vidare, pass till sina hemorter. Under tåget fördes de bakbundna och dessutom sammankopplade med rep. Flera sågos blodiga, de flesta utmattade af sår, af kroppslidanden och sinnesoro, och gåfvo åt allmänheten ett skakande skådespel. Emedlertid funnos råa menniskor i mängd, äfven bland de så kallade högre stån