Aftonbladet – 14 juli 1849, sida 1

nan. Hennes hjerta var så fullt, och derföre var hennes tunga stum. Jag stod länge här bredvid och såg på er allan, sade slutligen den unge mannen, allvarligt, i det han satte sig ned bredvid sin hustru; och jag tyckte just att det var tid på attjag kom hem. När barn ska tuktas upp af en beskedlig qvinna, så blir det både si och så., A, hvarför det? aJo0, jo. Jag såg neg hur det är fatt. Barnens lek blhr stort folks allvar — och Olof är en sådan öfversittare, så. Det går nog bort, medlade Catharina, redan orolig för sin älskling. Ja, nog går det bort, men inte med smek heller. Han är nu åtta år vid lag, och då får det tagas i med allvar.n Men hvad skadar det då, om han är litet kavat?, invände den ängsliga modern. — ,Hvad skadar det! Hur kan du fråga så dumt? Nog vill jag att gossen skall bli karl för sig; men sturskbet och öfversitteri, det duger inte. Acki tillade han, med rörelse böjande sitt hufvud och blickande framför sig, de välsignade och nyttiga lärdomar jag fick af fader Sven, dem skall jag fortplanta på poj-: ken; ty jag vet nogsamt hvad de gå för. Vårt lif, vi fattigt folk, är sådant, att hade vi inte Gud och vårt samvete till våra vänner, så hade vi intet här på jorden. När en lär sig att vara i godt förstånd med sig sjelf, så blir en det med hela verlden också; och det är, ! min själ; det enda sättet att vara nöjd. Den är inte störst och främst som är kavatast, utan den som är förståndigast och undsenligast. Se, så sade alltid far. Gud välsigne honom der han ligger -— och så skall jag säga till Olof också, och med en något krafitg, men välmenand, smekning skilde han sig från sin hustru, för att omsluta de båda barnen, som nu släppt sina leksaker och skyndat fram till honom. . Lilla Maria smög sig. blyg och leende till faderns bröst;. men Olof såg upp på honom med -en stolt -åch möotsträfvig min. Lugnet och det milda allvaret i detta solbrända an