Aftonbladet – 13 juli 1849, sida 1

SMÅSAKER AF N. ) IX. BRÖDERNA. Vid vägens krökning stannade hon, under synbar strid med sig sjelf, och kastade ännu en blick tillbaka på den mörka stugan; men straxt derpå vände hon sig åter om, höjde ögonen mot de långsamt förbitågande molnen och ilade bort. En stund derefter stod hon på slottstrappan under soltältet. Det gamla uret öfver porten slog ett, rundt omkring herrskade grafvens tystnad. Hon smög sig sakta in, gick med ljudlösa steg förbi den eleganta betjenten, som somnat med en bok i handen, och stod i salongen, der hon några dagar förut inträdt så glad och stolt. Ett ljusskimmer från en halföppen dörr till höger vägledde henne. På tå, med återhållen andedrägt, skred hon fram i skuggan af dörren och lade örat derintill. Alit var tyst derinne. Då sköt hon varligt upp den och steg in. Hon stannade och lät sina blickar irra öfver det lilla prydliga rummet. Dess möbler, dess lyxartiklar, alla dessa småsaker, som talade om honom, vid hvars hjerta hon hyilat, på hvars kärlek hon trott. Der låg hans nattrock; hansstökmijsa, der de handskar han samma dag begagnÅRer spegeln som alla dagar återgaf hans bild och snart åter skulle göra det. Ilon såg drömmande in deri; ett underligt leende flög öfver hennes ansigte, hon sträckte handen deremot och sade sakta: De drag du återgifvit hittills, skall i morgon förskräcka sin egare. I morgon! ... det är en mörk och underbar gräns emellan nu och då. Framför sängen stod ett litet bord med en lampa och ett postlinsfat fylldt med vatten. Hennes ögon sänkte sig nu tankfullt ned i Se A. B. MM 154, 156, 158 och 159.