Aftonbladet – 13 juli 1849, sida 1

med handen och stoppade flaskan tillbaka inowm sin tröja. Handen hade blifvit mörk och skinnet liksom krympt tillsammans. Hon betraktade den noga och vände sig derefter mot dörrn, i det hon kastade ännu en sista blick på det lilla bordet, hvarifrån lampan utsände sitt drömlika och stilla sken. Knapt hade hon tagit ett par steg i salongen förr än hon hörde buller i förstugan. Det talades högt och hon såg skuggor komma och gå. Hastigt drog hon sig undan bakom en athenienne, men rösterna och stegen närmade sig i stället att försvinna. Hon insåg att det gömställe hon valt var otillräckligt och såg sig med oro omkring efter en tilllykt, då hastigt en dörr, mot hvilken hon stödt sig vek undan och begagnande sig af denna utväg smög hon in och ilade lätt genom ett mörkt rum hvars andra dörr stod på glänt. Hon trädde tyst inom densamma och stod i den unga grefvinnans sofrum. Äfven här brann en lampa hvars svaga ljus föll på den unga slumrerskans ljufva drag, framför hvilken den nattliga gästen stannat. Hufvudet hvilade på den hvita armen, leendet dröjde ännu på hennes friska läppar, glada drömmar lekte kring hennes hufvudgärd, fast sorgen stod mörk derinvid och höll hennes sällhet i sin hand. Länge stod nattvandrerskan och betraktade vexlingarna i detta ljusa ansigte. En underlig strid afspeglade sig i hennes egna drag derunaer. Om hon älskar honom så, mumlade hon för sig sjelf liksom ett inkast mot sina egna tankar, då skall hon göra det i alla förhållanden blott hans kärlek förblifver densamma och ... den skall ej blott blifva densamma . .. den skall blifva hvad den aldrig var, men hvad. den borde varit... verklig, Åter sjönk hennes blick på den sofvandes leende anletsdrag! och sög sig fast dervid med ett sällsamt ut-h tryck. Som hon der stod i halfdunklet med dell mörkröda gardinernas draperier till fond, -vec