Aftonbladet – 12 juli 1849, sida 3

gelse i enskildt rum. Sedan flera år gått förbi och åtskilliga nådansökningar blifvit afslagna, fann hon för godt att afgifva en sannfärdig bekännelse. Derefter mildrade Kongl. Maj:t så tillvida hennes öde, att bon skulle få tillbringa sin återstående lifstid på norra korrektionshuset med arbete, och 4838 förflyttades hon dit. Sedan hon 40 år uppfört sig oklanderligt och alla vederbörande henne rckommenderat, erhöll hon kgl. nåd och fullkomlig frihet, med vilkor, att om hon vidare blefve beträdd med tjufnad eller annat brott, hvarigenom allmänna säkerheten skulle lida, så skulle bon, utom att lida det ansvar lagen för hennes brott bestämde, åter försändas till korrektionsinrättningen, för att der för hela sin återstånde lefnad till allmänt arbete hållas. När hon blef fri, erhöll hon från konungen hjelp till sina första behofs fyllande, och så att hon kunde börja med att hålla mjölkmagasin. Hon hade arrenderat rättigheterna dertill. Men det bar sig icke; hon måste sluta. Sedermera har hon först en gång varit tilltalad för delaktighet i en stöld, men blef frikänd. Nu sednast blef hon tilltalad för andra gängen efter sitt frigifvande, för en stöld hos enkefru Hirsch, hos hvilken hon var anställd som sjukvakterska. Det var då som bon kallade sig Fägerhjerta, under hvilket namn hon omtalades i tidningarnes polisreferater. Måilet förekom först på 2:dra afdelningen, men här nekade hon och uppgaf att en annan qvinna, som hon träffat i häktet af samvetsskrupler öfver den beklagliga ställning, hvari hon bragt Kellgren, bekänt att det var hon, som föröfvat stölden. Denna qvinna hade likvisst troligen åtrat sig, ty hon ville icke påtaga sig brottet, när derom skulle bli fråga vid kämnersrätten. Kellgren var likväl icke i förlägenhet, utan hade genast en ny kamrat, ett f. d. korrektionshjon, Kullman, som satt häktad för en annan stöld, i beredskap att åtaga sig stölden hos fru Hirsch. Kullman var förut tilltalad vid 4:sta afdelningen, och af detta skäl förvistes målet rörande Kellgren äfven till samma afdelning. Efter att hafva fått betänketid på sig, ångrade äfven Kullman att hon falskeligen på sig tagit en annans brott och bekände det osannfärdiga häruti, samt uppgaf att hon dertill blifvit tubbad och lockad af Kellgren uti häktet. När nu Kellgren fick höra att äfven hoppet på Kullman slog felt, bade hon en ny berättelse om förhållandet i ordning. Hon sade sig mot fruHirschs förbud hafva hos sig hyst en qvinna, som förut varit i tjenst bos Hirsch och med hvilken Kellgren uppgaf sig hafva hyst medlidande, emedan hon skulle vara hafvande. Af denna qvinna hade Kellgren mottagit de persedlar som hon innehaft och som tillhört enkan Hirsch. Kämnersrätten fann att icke tillräcklig bevisningl förekommit derom att Kellgren sjelf begått stölden, hvarföre hon icke derföre kunde till ansvar fällas, men då hon bevisligen innehaft de stulna sakerna, samt icke kunde redogöra för åtkomsten, så skulle hon derföre stå tjufsrätt och efter utståndet straff öfverlemnas till öfverståthållareembetet, som torde draga försorg derom, att hon, enligt lydelsen i Kongl. Maj:ts skrifvelse af den 4 Juli 14848 om hennes be-l nådande, blifver till korrektionshuset afförd för att der till arbete hållas. Denna qvinna, som i fängelse tillbragt 29, år. af de 45 hon lefvat, har icke kunnat afbålla sig från stöld, oaktadt hon hotades med friketens förlust för! hela sin lifstid, oaktadt hon af de kongliga fått mera bjelp än många fattiga, som aldrig gjort sig förfallna under lagens straff, och oaktadt hon enligt vittnens intyg för andra äfven frigifna korrektionshjon hållit långa vackra föreläsningar om att vakta sig för att ånyo beträda brottets bana. Under ransakningen har hon visat ett ovanligt yttre lugn och utmärkt : sig genom ett sätt att föra sin talan, som verkligen. skulle väl anstå många sakförare vid våra domstolar. — En piga blef i går på Regeringsgatan omkullkörd af en dräng vid namn O!of Östman, och der-. vid så illa skadad att hon genast måste afföras tilll lasarettet. Vid härom i dag hållet förhör förklarade drängen Ö., att han kört både långsamt och försigtigt, samt att han tillropat pigan att gå undan, hvilket hon dock icke gjort, utan i stället gått midt framför hästarne, och hvarpå han anhöll att få skaffa bevis. Målet uppsköts till dess pigan tillfrisknat. 1 — I går anmäldes i poliskammaren af skepparen Skillerström, liggande med sin storbåt vid Södral! hamnen, att han af en f. d. handelsbetjent vid namn l, Gustaf Pettersson, samt ett par andra personer, blifvit bedragen på speleller kortkonster, och på sådant sätt beröfvad hela sin kassa. Polisbetjeningen, som i anledning deraf gjorde efterspaningar, lyckades få reda på 2:ne af deltagarne, hvilka till i dagl. voro uppkallade tiil polisen, men af hvilka dock blott en, handelsbetjenten Pettersson, samt ett-f. d.l, korrektionshjon vid namn Jansson, hos hvilken spe-l4 let bedrifvits, infunno sig. Skillerström berättade nu, att Gustaf Pettersson i förrgårs fyra gånger be-s sökt honom, i uppgifvet ändamål att köpa smör. I går morse kl. 7 hade han för femte gången åter-l kommit och anmodat Skillerström att medfölja till en fru, boende i huset AM 435 vid Österlånggatan, f samt medtaga profsmör. De hade då följts åt ochl, vid ankomsten dit träffat en qvinsperson (korrektionshjonet Jansson), hvilken emottagit det medtagnala profsmöret för att visa det för frunp, såsom hon uttryckt sig, hvaremedlertid Gustaf Pettersson infört Skillerström i ett af Janssons rum. Der hade de funnit 2:ne personer före sig, den ena en lång karl, klädd i grå rock, och den andra, enligt hvad sedermera blifvit upplyst, f. kronoarbetskarlen Pettersson. Des:e hade varit sysselsatte med spel, och hade den ene af dem, som begagnat grå rock, synts vara drucken, samt af Skillerströms ledsagare blifvit presenterad för inspektor. Skillerström hade i början vägrat att deltaga i spelet; men då han sett att inspektoren ständigt tappat, och G. Pettersson föreställt honom buru lätt det vore att nu vinna sig litet penningar, samt dessutom trakterat honom med bränvin och öl, hade han först vågat 10 rdr, samt sedan 50 rdr, men tappat båda gångerna. Derefter hade de genast gått sin väg. Jansson, som till spelarne upplåtit sitt rum, hördes nu och berättade, att förre kronoarbetskarlen Pettersson, hvilken hon endast sett tvenne gånger förut, i går morse kl. half 7 inkommit till henne och begärt att mot betalning få låna det ena rummet en stund, hvilket hon äfven lofyat. Någon stund derefter hade han återkommit och medhaft i sällskap en lång karl, klädd i grå rock, den hon icke känt. Snart derefter hade äfven handelsbetjenten Pettersson kommit, i sällskap med en skeppare, hvilken haft smör till salu, och frågat om hon ville köpa något deraf. Då hon sjelf icke behöft det, hade hon medtagit det till sin värdinna, som icke heller velat hafva det, men då hon återkommit dermed hade hon funnit dörren vara stängd inifrån. Efter en stunds förlopp hade G. Pettersson utkommit och bedt henne hemskaffa öl och bränvin, hvilket hon äfven gjort. Derefter hade de åter inifrån tillstängt dörren, till dess mannen i gräa rocken först sflägsnat sig, då hon fått tillträde till rummet. l; Kort derpå hade äfven de öfriga gått, dervid kronoarbetskarlen Pettersson gifvit Jansson 3 rdr bko förl) begagnandet af rummet. 0 Pettersson sade sig vara alldeles främmande fört fu asavaranda tilldragelse. I ne Lem hf RU mm OO — ———— (Ö mA VM en — no 30 OL 4 -