RR: Rn nn tran RA Ft norr försvårades genom af magyarerna gjorda förhuggningar och en mängd andra uppkastade hinder. De galiziska bönder, som tvingas att fortskaffa ammunitionsvagnarne, spänna ofta sina hästar från vagnarne och begifva sig, ridande, på flykten in i de djupa skogarne; befolkningen visar i allmänhet stor motvilja för ryssarne, som öfverallt hafva stora svårigheter att öfvervinna. Ett tyskt blad meddelar följande korrespondens-artiklar direkte från krigets skådeplats: Det enda hittills vigtiga resultat af de förenade ryska och österrikiska armåernas operationer inskränker sig till Raabs besättande. Den yttre staden blef obetydligt, den inre alls ieke skadad; blott en skön bro uppbrändes, på det att ungerska trupperna skulle kunna ostördt aftåga. I Raab har hela den krigsföra befolkningen slutit sig till de tappre honvedsskarorna och med dem lemnat staden. Naturligtvis betrakta de kejserliga Raabs besättande såsom en stor, glänsande vapenbragd, och wienerbladen försumma ej att framställa saken såsom en sådan. Att vid detta tillfälle den unge kejsaren lofsjunges såsom hjelte och riddare utan fruktan, förstås af sig sjelf. Med uteslutande af allt detta äckliga skryt, reducerar sig hela affären till föl.ande: ungrarnes återtåg från Raab, för en fiendtlig makt af 60—80,000 man, förklaras deraf, att den för tillfället i Raab befintliga ungerska styrkan blott uppgick till 46,000 man (således icke 30,000, såsom förut är uppgilvet). Återtåget skedde så ordnadt, att något förföljande af de retirerande kolonnerna ej kunde komma i fråga. En afdelning af kejserliga uhl:ner, som vågade ett försök dertill, förlorade genom en skicklig manöver af magyarerna, genom anfall från ett bakhåll, mer än hälften af sin styrka, och återstoden kastade sig hals öfver hufvud tillbaka till Raab. Ungrarne hafva uppställt sig vid Acs bakom Göngö, der de, enligt österrikiska officerares förmodan, synas vilja antaga en slagtning. Vid öfre Waag hafva de der stående kejserliga trupperna dragit sig tillbaka i bergstrakten ända till den mähriskschlesiska gränsen. Det hette att Beniizki var i antågande med en mycket öfverlägsen makt, och man rymde honom derföre fältet. Från norra krigsteatern hafva öfver Krakau och Wien fullkomligt stridiga uppgifter ankommit om ett stort slag, som skall hafva egt rum den 23 och 24 ofvanför Eperies mellan den ryska kåren under general Ceodojew och ungrargarne under Dembinski. Enligt berättelserna från Krakau hade, efter en ytterst blodig, tvenne dagar fortsatt strid, bvaruti isynnerhet den polska legionen och några divisioner husarer fäktat med lejonmod, ryssarne blifvit så tota!t slagna, att hela hären var tillintetgjord. Wienerkorrespondenter deremot omförmäla likaledes att en blodig erabbning försiggått den 23 och 24, men att, efter en hårdnackad strid, Dembinskis 35,000 man starka arme blifvit slagen och förlorat 35 kanoner; 3000 ryssar hade betäckt stridsfältet.v Uti en sednare notis meddelar samme korrespondent följande: De officielta österrikiska och ryska bulletinerna, nu nästan de enda underrättelser vi hafva från den vestra och norra krigsteatern, hafva på länge uteblifvit, och då ett fortfarande stillastående i operationerna, funder de inträdda förhållanderna och vid de båda fiendtliga armåernas ställning knappast är tänkbart, hafva sannolikt händelser inträffat, med hvilkas offentliggörande man ej har skäl att brådska; med andra ord: sakerna måste hafva tagit en vändning, som föga motsvarar fälttågets glänsande ouvertur. Så väl i Wien som i Galizien cirkulerade rykten, att Dembinski med hela sin här plötsligt fallit ryssarna i ryggen. De fabelaktiga underrättelser, som af ryska kurirer medfördes till Wien och Krakau, och enligt hvilka 6000 ungrare blifvit på platsen, visa sig blott vara de välsinnades fromma önskningar; ty funnes blott ett spår af sanning deruti, så skulle man i Wien icke försummat att smickra den vänskapliga grannen och räddaren i nöden med en prunkande bulletin. Om vi erinra oss erfarenheten från det förra fälttåget om ungrarnes operationssätt, så är det mer än sannolikt att Dembinski, vid den starka ryska härens hastiga framryckande, drog sig åt sidan in i bergstrakten, för att sedan i densammas rygg besätta dalarna och passen, och använda samma krigssätt, som under vinteroch vårkampanjen kostade österrikarne större delen af deras sköna arm: nemligen att låta fienden framtränga, tvinga honom att, genom besättande af alla vigtiga punkter i det ockuperade landet, splittra sin hufvudstyrka, samt derpå angripa de isolerade truppkårerna, med öfverlägsna, i bergen och skogarne dolda, hastigt sammandragna stridskrafter. Dessutom är ännu en annan -plan af ungrarne tänkbar, nemligen att draga nord -, vestoch sydarmåen tilibaka från gränserna till en gemensam mötesplats och derpå med hela denna koncentrerade härsmakt angripa fiendens delade ar-I meer, den ena .efter den andra. I detta fall! hade ungrarne fördelen af en ansenlig öfverlägsenhet i antal, då de deremot vid en mot alla sidor riktad strid öfverallt fingo att göral med en till antaet öfverlägsen fiende. Så mycket är säkert och åskådligt genom de sednaste dagarnes tilldragelser, att ungrarne måste hafva uppgjort en egendomlig, storartad plan; ty deras talrika och tappra här skall ej af feghet och fruktan hafva snart sagdt utan allt motstånd ryggat för den inträngande fienden. Derför borsa de förvånande, af fienden sjelf erkända krigsbragderna under det förra fälttåget; derför borga män sådana som Dembinski, Görgey och Bem, samt de omätliga faror, som hota det ungerska partiets alla anförare, och tvinga dem till enighet och förtvifladt motvärn. Huru ogynsam konstellationen af Europas politiska förhållanden än må vara för ungrarne, huru hård och blodig striden än må aflöpa: der det icke blott gäller friheten, utan äfven fosterländets fortfarande