MR USM OMM TUBE OSA ingå på konventionen och uttrycket af den öfvertygelsen, att hr de Lesseps hade vid dess undertecknande öfverskridit sin fullmakt, kom oss tillhanda, som jag tror, om natten. En ny depesch, daterad den 4 Juni kl. half till 4 e. m. och undertecknad af generalen, tillkännagaf, att utgången hade visat riktigheten af hans: beslut, och att franska regeringen, i två depescher från krigsoch utrikesministrarne, daterade den 26. och 29 Maj, förklarat honom, att hr de Lesseps beskickning vore till ända. Tjugufyra timmar beviljades oss att antaga ulti-! matum af den 29 Maj (af innehåll, att franska trupperna skulle insläppas i Rom och romerska folket ställa sig under Frankrikes beskyddp). Samma dag gjorde hr de Lesseps oss, som ni vet, ett meddelande, hvari yttrades: Jag vidblifver:; den i går undertecknade öfverenskommelsen och afreser till Paris för att få den ratificerad. Denna! öfverenskommelse är afslutad på grund af mina instruktioner, hvilka bemyndiga mig att egna mig uteslutande åt undethandlingarne och åt förbindelsers ingående med romerska autoriteterna och folket.n Sednare samma dag gaf general Oudinot oss tillkänna, att fiendtligheterna skulle ånyo öppnas, men att på franska ambassadsekreterarens begäran anfallet å staden skulle uppskjutas åtminstone till måndags morgonen, (den 4). Om söndagen egde anfallet rum, och följden af detta löftesbrott var för oss att Villa Pamfili blef intagen och tvenne afskurna kompanier borttagna, hvilka utan tvifvel figurera i bulletinen för den 3. Dessa tvåhundra man, öfverraskade under sömnen, äro nu, tillika med de 24 fångar, som gjordes under dagens lopp, i Bastia på Korsika. Hvad gör nu oss — jag frågar er det, M.H. — depeschen af den 26 Maj, som första gången omnämnes i hr de Corcelles bref. Hvad betyda för romerska regeringen de af general Oudinot åberopade depescherna? Vi hafva aldrig sett dessa depescher: deras innehåll är för oss alldeles okändt; det har icke officiellt meddelats oss. Vi hafva å ena sidan general Oudinots uppgifter, men å den andra franska sändebudets. De motsäga hvarandra. Må Frankrike upplösa dessa motsägelser, om det kan, så att det räddar sin ära! När det vägde me!lan ett plenipotentiärt sändebud och chefen för en armekår, ansåg vår församling sig böra fästa sig vid sändebudets uppgifter. Jag anser den hafva deri gjort rätt, och ber er, M. H., anmärka att det är först i dag — tionde dagen af Roms belägring —, som vi, fastän på indirekt väg, fått officiell kunskap om hr de Corcelles närvaro i lägret såsom utomordentligt sär debud. Ofverväg de oficiella noternas data, jemför dem med besättandet af Monte-Mario och med franska armeens operationer, och säg mig, M. H., om ieke, vid kall undersökning af den diplomatiska frågan, Europa skall komma derhän att säga: Franska regeringen har blott velat bedraga den romerska. General Oudinot har på ett icke hederligt sätt begagnat sig af regeringsledamöternas goda tanke för att göra anfallscirkeln mindre, intaga fördelaktiga positioner och förskaffa sig en möjlighet att öfverrumpla staden. Antingen finnes icke b:rörde depesch af den 26, eller ock har den icke i tid blifvit hr de Lesseps meddelad. Depeschen af den 29 Maj var känd i franska lägret om morgonen den 4 Juni; depaschen af den 26 kunde således vara i general Oudinots händer den 29. När generalen-en-chef icke då framlade den, för att afbryta hela underhandlingen och sjelfya underhandlarens verksamhet, så kan man tro, att han ville begagna denna låtsade underhandling, som paralyserade romerska folkets vaksamhet och försvar, för att utan motstånd småningom bemäktiga sig till bästa positionerna, säker som han var att genom framläggandet af depeschen af den 26 kunna upphäfva hvarje underhandling, som icke behagade honom, och hvarje vapenstillestånd, så snart ban vore färdig att operera. Tillåt nig här säga er, M. H., med öppenheten hos en man af heder: vid dessa underhandlingar har romerska regeringen aldrig afvikit en tumsbredd från hederns lag. Franska regeringen kan icke säga detsamma. Frankrike är, Gudilof, här icke i fråga: den tappra och ädla nationen är ett offer, liksom vi. Nu dundra edra kanoner mot våra murar, edral kulor regna öfver den heliga staden; Frankrike har denna natt haft äran af att döda en stackars ung flicka från Transtevere, sofvande jemte sin syster. Våra unga officerare, improviserade krigare, män af folket alla för elden, med ropet: lefve republiken! Del. appra franska krigarne falla för vår eld utan detta op och utan klagan. Jag är säker om, att det icke ir en ibland dem, som icke säger hvad en af våra crigare sade i går: Vi känna inom oss någonting asom om det vore bröder vi strede emot. (Orda-J! srannt.) dt Och hvarföre detta? Jag vet det icke, ni vetlc let icke. Frankrike har ingen fana här; det stri-l ler emot menniskor, som älska det och som ännu relt nyss litade på det; det vill nedbränna en stad, om ingenting har gjort det emot; utan politiskt programm, utan tillkännagifvet syftemål, utan någon ätt att påyrka, utan uppdrag att verkställa, spelar iet genom sina generaler Österrikes kort, utan enslå let sorgliga modet att tillstå det. t Det släpar sin fana i de hemliga prestrådslagens: Gaöta smuts, Men undandrager sig ett öppet ochle ydligt förkunnande af sin afsigt att återupprätta, restväldet. f Hr de Corcelles talar ej mer om anarki och fakiorer; han vågar det icke; men liksom i sinnesför-)! irring skrifver han denna obegripliga fras: Frank-!V ikes syftemäl är kyrkans vördnadsvärda öfverhuflt uds frihet, romerska statens frihet och verldens!4 redn. e Vi åtminstone veta hvad vi strida för; derför n ro vi starka. Om Frankrike här representerade en I rundsats, en af dessa idter, som göra nationers orhet och som gjort Frankrikes, skulle icke dess t jners tapperhet stranda mot våra unga rekrytersi röst. 4 M. H., er regering skrifyver nu ett bedröfligt blad Frankrikes historia. Den ger ett dödligt slag åtd ifvedömet, som den vill upprätthålla, men som p ränkes i blod. En bottenlös afgrund gräfves mel-lå in tvenne folk, kallade att för verldens bästa van-), ra samma väg och som sedan sekler tillbaka räckt varandra handen för att vara i godt förstård; den irgriper sig svårt mot moraliteten i förhållandet wellan de begge länderna, mot deras gemensamma je! 0, mot frihetens heliga sak, scm lefver af denna 0. mot framtiden: icke Italiens — lidandet är ett st irdop för detta land — men Frankrikes, ty denna al at kan icke tpprätthälla sin rang bland de första ly, akterna, om den afsäger sig trons och fribetskänp ans manliga dygder. ei u UTRIKES, nm De med dagens post ankomna utländska tid-jaf nsar gå från Tondon till den 3, från Paris,ge rankfurt och Wien till den 4, från Hamburg bi h Stettin till den 6, samt från Berlin till!re n 7 dennes. de AMRA VERKAT