Aftonbladet – 10 juli 1849, sida 2

behörig ordning inom sitt hufvud; hur kunde man vara vid sina sinnen, då man ej gaf akt på en så vigtig person. Ursäkta mig, min goda fru, svarade den resande tankspridt, er piga har väl sagt er hvad jag önskar. Ja! det går nog an det. Visst är här en ryslig ström med resande. Två grefvar och en minister lågo just i det här rummet denna natt, så sannt jag vill bli salig; men för hennes nåds skull, så kommer det aldrig i fråga. Jag har gjort mig till lag, ja, jag anser för min pligt att uppfylla allas önskningar. Jag skulle bli otröstlig, om någon for härifrån med orsak till klagan, och det har jag Gud ske lof aldrig erfarit. Tvertom sade just hans excellens, att aldrigo — Min bästa fru låt oss uppgöra saken nuv, afbröt den resande i otålig ton. Hur länge skulle hennes nåd önska att bo här?) Den resande 1og åt titeln. En månad, ett halfår kanske. Jag kan ej bestämdt afgöra det nu. Under denna tid kommer jag kanhända blott sällan att begagna det, men jag vill ha det stängdt och fridlyst — ty — jag lemnar här mina sakerno, tillade hon, då hon såg det nyfikna och förundrade uttrycket i den tjocka värdinnans breda ansigte. Sedan man öfverenskommit om hyran, och värdshusvärdinnan gått sin väg, vandrade den resande en stund fram och åter i sin mörka kammare; än stannade hon med sänkt hufvud och korslagda armar framför det sofvande barnet, än vid det dammiga fönstret, betraktande en sophög, der några smutsiga höns krafsade om hvarandra i beställsam ifver. Man skulle trott, att hon fann deras sysselsättning högst intressant, om ej det döda uttrycket i Hennes ögon bevisat, att hon icke såg dem alls: — Hastigt vände hop sig OM, drog djupt efter