RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I poliskammaren hade blifvit anmält, att förre betjenten Gustaf Nylund förleden tisdags f. m. inkommit på näringsidkerskan Anna Elisabeth Ahls krog i huset JA 25 vid Stora Nygatan, der han utan all anledning illa slagit ringaren i S:t Jacobs kyrka, Johan Starkman, samt gifvit honom en spark vid tinningen; och som Starkman i går f. m. kl. 40 aflidit, samt Nylund kunde anses vara vållande till hans död, uppsöktes Nylund af polisbetjeningen och anträffades i går afton på en krog vid Bollhusgränden, der han först nekade till, men sedan erkände silt brott. Vid i dag härom anstäldt förhör, berättade Nyluud först på fråga, att han var född i Nyköping, der hans far varit gästgifvare, att han var 25 år gammal, samt att han förut innehaft betjentplats på åtskilliga ställen och nu sednast varit uppassare på ett hotell. Angående uppträdet på krogen lemnade han en högst oredig berättelse. Han hade icke varit eller blifvit osams med Starkman, utan de hade blott på lek fattat i hvarandra, dervid Starkman fallit i golfvet. Att han sparkat Starkman kunde han icke påminna sig. Påföljande morgon hade han råkat Starkman vid Stadsgården, då S. begärt att af Nylund få låna 36 sk., hvilket N. icke då kunnat, men deremot lofvat honom en liten förtjenst fram på dagen, genom att transportera en vagn ned till ångfartygen. Sedermera hade han icke sett S., förr än han till sin öfverraskning fått veta, att han vore död. Afven påstod Nylund att Starkman, natten emellan tisdagen och onsdagen haft fallandesot. Derefter hördes näringsidkerskan Ahl och hennes piga, hvilka sammanstämmande berättade, att Nylund först inkommit på krogen och efter honom arbetskarlen Nilsson, med hvilken N. varit bekant. Nylund hade då utan någon anledning fattat tag i Nilsson och ryckt honom fram och tillbaka i rummet, samt slutligen slagit omkull honom. I detsamma hade Starkraan äfven inkommit, och då ban på ett beskedligt sätt förehållit N. sitt uppförande, hade N. äfven rusat på Starkman, kullslagit honom på golfvet och gifvit honom cen mängd slag med knytnäfvarne, under yttrande: Du heter Starkman; men jag ska visa dig att jag är starkare än dun. Derpå hade N. äfven gifvit honom en kraftig spark för tinningen, dervid Starkman tagit sig om hufvudet, under utrop: Kors i Jesu namn! hvad var det der? Nylund, jag har ju inte gjort dig något ondt. Då Nylund ändock fortfor att visa sig vildsint, hotade Ahl att skicka efter polis, samt tog sin tillflykt till trenne arbetskarlar, hvilka inkommo i krogen, för att blifva Nylund qvitt. Efter att äfven hafva utmanat dem, med proposition att slåss med honom, hade Nylund ändtligen aflägsnat sig. Starkrvan hade sedermera gvardtöjt i krogen ungefär en timma, derunder han icke beklagat sig öfver något af den våldsamma behandiingen åstadkommit lidande. Han hade endast yttrat: Jag bryr mig icke om Nylund; han är en bra karl när han är pyckter, fastän han annars är vidsint. Derefter hördes en madam, hos hvilken Nylund, tillika med Starkman och en arbetskarl vid namn Mejer, innebor i samma rum. Hon berättade,, att Starkman hemkommit förliden tisdagsqväll kl. omkring 40, då hen genast, utan att afklida sig, gåt!