Aftonbladet – 6 juli 1849, sida 2

riddaresyne-ratlter den 18 Apr innevarande ar maste följa, att de saker, som ur vadebevis, utfärdade innan samma förordning kommit vederbörande domare tillhanda, kunde vara hänvisade till fullföljd vid lagmansting nästkommande år, så vida vadeföreskriften icke i behörig ordning öfverklagades, och rättelse på sådant sätt kunde beredas, och parterne icke eller, med anledning af 4 kap. 2 8 Rättegångsbalken, sökte urtima lagmansting under innevarande år, borde, lika med öfrige till lagmansrätt hänvisade saker, hvilka derstädes icke afgöras inom detta års slut, till hofrätts handläggning öfverlemnas; äfvensom, i händelse Oss skulle täckas i nåder förklara, det förordningen af den 48 sistl. April borde, vid dylika förhållanden, tillämpas på sätt omförmäldt blifvit, Svea hofrätt, på det parterne icke skulle sakna behörig underrättelse om hvad de för sin rätts bevakande hade att iakttaga, i underdånighet föreslagit, att hofrätten kunde äga dels ifrån underlydande häradshöfdingar i de orter, der sådant kunde komma I fråga, angående de saker, som funnos hänvisade ill fuliföljd å lagmansting nästkommande år, inforIra vadelistor, som innefattade tydelig och fullstänlig anvisning å parternas namn och hemvist samt kort uppgift om hvad som i hvarje sak vore föremål för tvist, såsom skuldfordran, arf, klander å testamente m. m., dels med föranledande af inkommande så beskaffade uppgifter, efter nästa års ingång, bestämma viss dag, lämpad efter den tid, som för hvarje ort i afseende å vads fullföljande i hofrätt utsältes i 25 kap. 9 Y Rättegångsbniken, ä hvilken lag parterne skulle äga hos hofrätten sig inställa, käranden att ingifva sin inlaga, och vederparten att den till besvarande emottaga; hvarförutan lämplig tid äfven torde böra utsättas, inom hvilken käranden, om han sig besinnade och ej ville vadet fullfölja, skulle äga att vederparten det kungöra, dels ock genom Våra vederbörande befallningshafvande låta hofrättens så beskaffade beslut parterna tillställas emot bevis, som till hofrätten borde insändas. Detta hafve Vi i nåder låtit Oss Töredragas; och då af stadgandet uti 2:dra punkten af förordningen den 48 April innevarande år, att alla lagmansrätter skola upphöra, och att de saker, hvilka, å lagmansting fullföljde, icke derstädes inom årets slut afgöras, skola äfven till vederbörande hofrätts handläggning öfverlemnas, följer, att alla saker, som efter 1850 års ingång äro på lagmansrättens åtgärd eller handläggning beroende, böra upptagas af vederbörande hofrätter, hvilka, enligt förordningen, i hvad dessa saker angår, skola från samma års början träda i lagmansrätternas ställe; samt således de saker, som uti vadebevis, utfårdade innan ofyannämnde förordning blifvit i behörig ordning till efterrättelse kungjord, kunnat vara hänvisade till fullföljd å lagmansting nästkommande år, böra, likasom öfrige på lagmans-rätts handläggning beroende mål, hvilka ickel Jer afgöras inom deua års slut, till behandling öfvertagas af den hofrätt, derunder lagmansrätten vavit lydande, hafve Vi härom velat i nåder eder förständiga, äfvensom att, till följd deraf, J, för sådant all, i afseende å vadelistors infordrande från häradshöfdingarne samt pärternes föreläggande af viss lag för vadens uppsägande eller fuilföljd hos eder och sättet att derom meddela dem kännedom, ägen ställa eder till efterrättelse hvad af Svea hofrätt uti dess i omförmälde skrifvelse blifvit föreslaget; låtande Vi nådigt bref härom afgå till Våre och rikets hofrätter. KS Förändrad ordning för ersättning till Landtränterierna af fångvårdskostnader samt redovisning derför. Med afseende å de olägenheter, som, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, uppkommit af det hittills iakttagne sätt, att förskottsvis emot ersättning, enigt afgifvande reqvisitioner, ifrån ränterierna utbetala de inom länen förefallande fångvårdskostnader, samt angelägenheten att i afseende å besörjandet och redovisandet af dylika kostnader bereda möjligaste enkelhet, i förening med den kontroll öfyer dertill anslagne, under fångstyrelsens disposition ställde medels användande, som bör af bemälde styrelse handhafvas, har Regeringen, efter att hafva i ämnet inhemtat fångstyrelsens, statskontorets och kammarrättens yttranden, funnit godt att, med ändring af hvad genom Kongl. brefven den 23 November 4841 och 14 Moj 1842 blifvit i detta hänseende föreskrifvet, förordna: 4:0 att alla utgifter för fångvården, som, emot ersättning af fingvårdsstyrelsen, antingen hittills blifvit ifrån länens ränterier förskottsvis bestridde, utan att redan vara godtgjorde, eiler ock intill slutet af Juni månad ytterligare komma att förskjutas, skola genom styrelsens föranstaltande, så fort ske kan, ränterierna ersättas, utan afseende å de anmärkningar, som emot dessa utgifters behörighet må hafva förekomriit eller kunna uppstå, hvarefter det ankommer på styrelsen att, i händelse nigra af de sålunda för dess räkning förskottsvis bestridda utgifter antingen redan pröfvats eller finnas vara af den beskaffenhet, att de icke bordt verkställas, vidtaga erforderiig laga åtgärd för ersättnings vinnande. 2: Att de utgifter för fångvården, som ifrån och med Juli månad komma att af ränterierna bestridas, icke vidare anordnas såsom förskotter af statsmedlen, utan å särskild räkning med fängvårdsstyrelsen och således under behörig rubrik ibland diverse verks medel, för hvilket ändamål det åligger styrelsen, under hvars disposition hela fängvärdsanslaget är stäldt, alt, i mån af behof, hålla ränterierna nödiga medel tillhanda, hvarvid, på det att kontanta penningremisser, åtminstone af större belopp, i möjigaste måtto må kunna undvikas, styrelsen äger att af statskontoret begära att, för dylikt ändamål, medel till styrelsens disposition anordnas direkte å vederbörande ränterier, utom Stockholm, i de fall, då statsverket der äger odisponerade behållningar; börande dock äfven dessa anordningar, på sätt som de öfrige, hvilka af statskontoret till fångvårdsstyrelsen utfärdas, uti dess räkenskaper upptagas, för att, enligt af styrelsen meddelande disposition, ränterierna påföras. 3:0 Att räkningar öfver uppbörd och utgift af fångvårdsmedlen böra för hvarje qvartal, på lika sätt och i enahanda ordning, som för närvarande är i afseende å ränteriernas ersättningsreqvisitioner föreskrifvet, till fångyvårdsstyrelsen insändas. 4:0 Att då det åligger vederbörande landskamererare att behörigen granska de räkningar och reqvisitionshandlingar, hvarpå utbetalningar ifrån ränterierna af fångvårdsmedlen grundas, och de, i följd häraf, likasom förut i sådane fall förhållits, böra i första rummet ansvara för anmärkningar, som af deras uraktiåtenhet vid fullgörandet af berörde granskning föranledas, så vida icke utgifterna blifvit bestridda af någon under fångvårdsstyrelsen lydande redogörare, i hvilken händelse dylik ansvarighet denne åligger, ankommer det på styrelsen att, så framt vid granskning af de ifrån länen ingående re dogörelser för fångvårdsmedlen anmärkningar af nyssnämnde beskaffenhet uppstå, desamma, i öfverensstämmelse med Kongl. förordningen den 42 Dec. 1830 till pröfning upptaga, hvaremot, i fall yrkande om ersättning väckes emot landshöfding eller landshöfdingeembete på grund af dess meddelade beslut eller vidtagna åtgärder, anmärkningen bör öfverlemnas till bandläggning af den öfverdomstol, scm det, efter målets beskaffenhet, tillhör att med åtal i dyIla mn mo LifauttnilnAn