Aftonbladet – 4 juli 1849, sida 1

I anledning af denna underrättelse var det han nu besökte hennes fordna make, för att göra ännu ett försök med hans hjerta. Han såg sig redan, tillsammans med honom, inträda i Sigrids ensliga boning och väcka henne till lif och sällhet igen. Du har låtit mig vänta, som om jag vore en fordringsägare eller en lånsökande ungdomsvän, sade han, hjertligt tryckande broderns hand. Jag kunde aldrig ana, att det var dun, ursäktade sig denne, litet förlägen och brydd. Konrad ställde ifrån sig hatten och satte sig ned, men flög åter upp med en förtretad och öfveraskad min. Han hade satt sig i en tallrik med soppa, som varit dold af en silkesduk och således undgått den allmänna utgallringen. Gästen drog upp sin näsduk och hastigt utplånande spåren af soppan, satte han sig åter. År du nöjd med din Lotta ännu? frågade han efter en stunds tystnad, under hvilken ett sakta prasslande bakom sängkammardörrn förrådde, att de voro bespejade. Å ja! Hon är en god själ, alltid glad och huslig. Är jag missnöjd med henne, så tillrättavisar jag henne med de första ord, som äro till hands, och skulle det falla mig in att göra det handgripligen, så är jag säker på att hon betalade mig med samma mynt eller skrattade åt det som ett raljeri. Det är rent spel, och man mår väl deraf., Jag undrar på, att du ej fullkomligt skilt lig vid Sigrid och gift dig med den som så länge kunnat bibehålla sin plats i ditt hjerta., Hur kan du sätta i fråga något sådant?