Aftonbladet – 3 juli 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Barnmorskan Löfvenmark var äfven i dag uppförd till förhör, i anledning af ett försvunnit barn, som tillhört en tjenstflicka från Gefle, och som blifvit Löfvenmark anförtrodt. Löfvenmark härom tillfrågad, berättade, att den omnämnda tjenstflickan, i Januari eller Februari månad 4848 emot en öfver-enskommen summa af 400 rdr rgs öfverlemnat sitt barn. gossen Robert Wilhelm, till Löfvenmark, hvilket barn hon 44 dagar förut framfödt hos barnmorskan Wittmejer. Barnet hade dött Långfredagen samma år; men som Löfvenmark fruktat att modren, i fall hon finge kunskap om barnets död, skulle återfordra en del af penningarne, hade hon doldt barnets död och inlagt det i en låda af trä, den hon sedan nedburit i källaren. Barnet hade sedermera qvarblifvit der, tills i Oktober samma år, då Löfvenmark flyttat ifrån Appelbergsgatan till Badstugugatan, då L. tillika med sin piga Nystrand transporterat lådan till den nya bostaden och derstädes ställt densamma i vedboden, der den ännu qvarstår. Nystrand hade dock varit i okunnighet om hvad lådan innehållit. Straxt derpå hade modren till barnet kommit till staden, och som hon då naturligtvis efterfrågat sitt barn, hade L. uppgifvit att det nyss dött. I anledning af denna bekännelse gafs befallning att från den omnämnda vedboden afhemta lådan med barnet, samt transportera den till bårbuset, der det kommer att besigtigas; hvarefter L. åter affördes till häktet. — I går afton anträffades af polisbetjeningen på en krog f. korrektionisten Öberg, hvilken vid pblisbetjeningens ankomst släppte ifrån sig en thesked af silfver. Som han icke kunde tillfredsställande redogöra för åtkomsten deraf, inmanades bån i häkte. Vid förhöret nekade ban, att han innehaft skeden. I anledning deraf skulle theskeden i allmänna tidningarne upplysas, hvarunder Öberg emellertid qvarhålles i häkte. — I går inkom å stadens vaktkontor skräddaregesällen Carl Pettersson och med sig hade åkardrängen Johan Petter Jansson, hvilken vid Ladugårdslandstullen utan all anledning öfverfallit och slagit Pettersson. Vid förhöret nekade Jansson bärtill, men påstod i dess ställe att Pettersson slagit borom samt afbratit hans käpp. Tvenne af Pettersson åberopade vittnen intygade dock, att Jansson af kitslighet gått bakom P. och trampat honom på bälarne, samt att J., då P. bedt att få vara i fred, först afslagit P:s hatt, och sedermera kullslagit honom i ett dike, så att P:s påhafde kläder blifvit nedsmutsade och sönderrifne. Kläderna skulle värderas, hvar w ll målet ans tår.