VIDARE OM DE FYRATIOSJU. I enlighet med hvad vi i lördagsbladet yttrade, skola vi ännu med några ord fästa oss vid den i Aftonposten synliga artikel-serien: ,Hvad gjorde de fyratiosju i Örebro? Straxt i första stycket af denna serie tillåter sig författaren med ett öfversitleri i tonen som har få sina likar, mästra de i Örebro församlade ombuden, derföre, att de till snille och talenter icke skulle vara att anse jemförbara med åtskillige af Englands och Frankrikes ryktbaraste politici, såsom Cobden, Brougham, Foy, Thiers 0. s. v. Kan någon begripa hvarföre denna liknelse blifvit uppställd? Om någon skulle uppträda mot Aftonposten och förklara den oduglig, emedan den icke är i Sverige hvad Spectator var i England; eller underkänna hr Theorells meriter, derföre, att de icke uthärda jemförelse med Addisons — hvad skulle man tänka om ett så beskaffadt anfall? Vi fästa oss icke nu vid allt det ohöfliga i angreppet; vi tala endast om det dumma, det oparlamentariska deri. Hvar och en begriper, att om ett antal personer öfverenskomma att sända ett ombud till förande af deras talan någonstädes, och de härtill finna en person skicklig, hvilken de derföre antaga, så är han god nog för ändamålet, han må för öfrigt vara i förtjenster lik eller olik hvilken annan som helst i verlden. Det skulle vara temligen komiskt, om Sverige t. ex. hade krig och således behöfde sätta en fältherre i spetsen för sin arm, och man då, vid hvilken som härtill utsåges, ropade: han? icke duger han! han är ej en Alexander, ej en Cesar, ej en Napoleon, ej en gång en Wellington! Vi torde kunna få bjelpå oss med mindre än så, och segra i alla fall. Men hufvudsaken för den dryge förfin i Aftonposten gick ut på att få säga någonting kränkahde för Örebromännen, äfven om det skulle ske på bekostnad af sundt förnuft och vanligt vett, menniskor emellan. Således kommer han till följande tirad (sedan han haft nåden ursäkta OÖrebromännen för att de icke kunnat räknas till antalet af så stora statsmän och talenter, som de från England och Frankrike citerade): i Men hvad deremot icke kan ursäktas genom. någon brist eller tunnsåddhet på: talenter, var, au Orcebro-mötet ingalunda var ämnadt till vädjobana för sådana talenter, äfven om de funnits, utan hel enkelt jemnförligt med en sammankomst af socken: fullmäktige, hvilkas bestämmelse var att votera, och hvilka nästan samtlige hade sitt votum af socken