Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 1

Ack! ja, du kan tänka, Lotta, att då ropade Fritz på nattvakten och den tog juden. Stackars Jeremias!, Och ännu vid minnet af gårdagens äfventyr skrattade Solrosen så alt tårarna runno. Jag kan inte tåla Jeremias,, sade värdinnan, rodnande. En gång på en maskerad ropade han Socker-Lotta åt mig. Ja, hvad var det för farligt ? Det är mycket som man tycker är roligt att höra af sina vänner, men inte så der publikt heller,, svarade Lotta trumpet. Hon afbröts här af buller i trappan. Sommarfågeln såg på sin vän med en frågande blick, och denna svarade leende: Det är väl, som vanligt. just dem vi talade om. Löjtnant Gustaf är för rolig och treflig. Jag blir riktist glad när han kommer och leds just ordentligt. om han glömmer bort mig någon qvälln Det är bra snällt af honom att gå ifrån sin vackra hustru, för att sitta här och prata litet med 0ss.n Vacker? Det kan jag då alldeles icke sägatn anmärkte Socker-Lotta med en rycknping på axlarna. : Ack, ja! Hon är säkert tråbig 1 alla fall. Sådana der damer äro alltid för otäcka i mitt lycke. Ilvad de se oss öfver axeln och rynka på näsan! — men det är då hestämdt bara afund och svartsjuka. De veta nog alt harlarne tycka mera om att prata med oss. än att sitta och gäspa hos dem hela guds långa qvällen. Baron Fritz har sagt mig. att det icke finns nåson ung flicka af hans behanta, som han kan emföra med mig. Jag är riktigt klassisk, säser han — det är verklig sanning.o Om vi brydde oss om sådana småsktigheer, som att binda karlarne vid oss för hela ifvet, så skulle vi inte behöfva bråka för den saken så mycket som deras fruar gjort. Men