Aftonbladet – 29 juni 1849, sida 1

3 IVA 8 13 AR RR ar N. ) VII. SOCKER-LOTTA. Jag har trott mig finna, att qvinnans hela varelse, hennes handlingar så väl som hennes inre lif, företer vida flere variationer än mannens. I tusentals olika nyanser skifta dessa rörliga och klara själar, hvilka männen sällan lära sig alt förstå, och som lika sällan förstå sig sjelfva. Ständigt vexlande, ständigt flyende från det ena intrycket till det andra, är det blott sorgens eller tidens tunga hand som förmår hejda denna rastlösa tankeflygt och dessa brokiga fantasibilder, hvilka hvälfva sig än inom en kall och trög yta, än innanföre en varmt Jeende och ett blistrande öga. Det är ej min mening att stanna vid en af dessa etheriska varelser, hvilkas själar äro så klara och genomskinliga, så-rena och glänsande, att de, likt sommarens ljusa moln, rodna vid solens strålar och der himlens stjernor blicka fram såsom genom en luftig slöja. Icke heller en af dem, som stå på sista steget af menskliga laster och mensklig uselhet. Emellan dessa tvenne ytterligheter Tinnas oändliga grader. Det är vid en af dessa jag dröjer nu. Det finns en kast af qvinnor, på en gång så talrik och så egendomlig, alt man kan häpna dervid på samma gång man beler dem. Qvinnor, som utan både den grundliga bildning man får af böcker och den bildning, som i hemmet af en moders milda hand nedlägges i själens djup till en grund för de känslor och åsigter, hvilka åter i sin ordning utgöra grunden för beslut och bandlingar, äro en karrikatyr på allt poetiskt och upphöjdt. — ) Se A. B. JM 144 och 146.