Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 3

måga; så hade han t. ex. i Rom ebaucherat Pandoras staty; vid hemkomsten tyckte han hufvudet borde mera vändas, och detta djerfva försök lyckades som man vet. Denna förslagenhet understöddes äfven af en kraftfull fysik. Det var mens sana in corpore sanom. — Då Kellgrens byst skulle som block uppsättas till ebauchering, och som sådant, vanligen dubbelt så tungt, sysselsatte trenne arbetare, hvilka med jernstänger stodo och jemkade densamma, inträder Byström i ateliern, fattar i hast blocket i famn, och med en knyck rigtar detta i den vändning det borde hafva för att börja uthuggningen. Denna byst, en af hans mästerstycken, tillhör Svenska akademiens bibliotek. Städse i rastlös idoghets bragder, lefde och verkade konstnärn i sitt kall, lycklig intill sednaste dagen af sin lefnad. Fast mödan är nordens tyrann, visade han att genom svårigheternes alla stadier måste konstnärn städse ila möt nya segrar; utan strid finnas de ej, och endast medelmåttan tror sig hafva hunnit målet. Idog hand gör rik, och Byström visste att förvärfva. Det är hvad man har sökt klandra hos honom, kanske mindre af verkliga skäl, än till följd af den oförklarliga makt, som i det svaga menniskohjertat skiftevis vibrerar tvenne, hvarandra hardt nära liggande strängar, än misskundens, ännu oftare afundens. — Så hör man ju ofta åberopas, att ,välgörenheten förnekar sig aldrig hos oss, då det gäller likars nöd, men också i motsatt fall finnes väl ingen firma, som af ålder i parti som i smått drifver starkare rörelse här i landet, än just ,den svenska afundeny. Försummar konstnärn att vara man för sig — förbiseende det materiella sjelfbestånd, hvarander talangen, onödd tiggande dagens beröm,