skall förtjena afseende, äfvensom att obestyrkta invändningar ej kunna uppehålla någons rätt. Denna anmärkning är sannerligen icke mindre anmärkningsvärd än den förra. S 9. Uti denna 8, den der bestämmer den tid, hvarinom vexelgifvarej efter vexelslut skall hålla vexeltagaren vexeln tillhanda och det antal exemplar af vexel, som bör lemnas, har högsta domstolen ansett ett tillägg, utmärkande att äfven omfattar solavexlar, af nöden. Likasom Götheborgs handelsförening tro vi detta tillägg alldeles öfverflödigt. Det är en känd sak att solavexlar högst sällan, ja nästan aldrig förekomma i affärslifvet, åtminstone här i landet; men skulle aftal derom ske, måste de ock efter aftalet tillhandahållas, uch den som läser kan icke ett ögonblick tvifla att jemväl aftalet om solavexel skall i behörig ordning fullgöras. Ifrågavarande är dessutom blott ett ordningsstadgande, nödigt endast för vexlar af annan art eller sådana, som gireras och med första post vanligen afgå. Den synes äfven fullt tillfyllestgörande för ändamålet; och hvar och en, som känner våra vexelaffärer, är lika öfvertygad derom, som att skäl för förslagets afstyrkande ingalunda förefinnes i denna 8. En af högsta domstolens ledamöter har emedlertid, såsom en ytterligare brist, anmärkt, att i förslaget icke blifvit stadgadt att vexeltagare är berättigad, derest emottagne betingade exemplar af vexel förkomma före godkännandet, att af vexelgifvaren erhålla de flera exemplar, som kunna erfordras; men häremot torde den erinran göra tillfyllest, att ett så beskaffadt stadgande saknas ej allenast uti gällande vexellag, utan äfven i fremmande vexellagar såsom alldeles obehöfligt, enär vexelgifvaren i det uppgifna fallet kan, om han vägrar, ur juridiska grunder tillförbindas att aflemna nya vexelexemplar. Exempel på en vägran i omförmälte hänseende torde dock svårligen kunna nämnas. S 44. Den lyder: Underlåter vexeltagare att vexel afhemta, eller är vexel aflemnad, utan att vexeltagaren öfverensknmmen betalning, der den fullgöras bordt, genast erlagt; då bör vexelgifvaren inom nästa dags utgång emot vereltagaren protesteran, C. Högsta domstolen har ansett orden: utan att vexeltagaren öfverenskommen betalning, der den fullgöras bordt, genast erlagt, böra utbytas emot följande ord: utan att vexeltagaren erlagt betalning på sätt aftaladt varitr. Men genom ett sådant utbyte blefvo två olika förhållanden sammanblandade och ställde under vexellagstiftningen, oansedt blott det ena hörer dit. Rikets Ständer hafva nemligen uttryckligen skiljt emellan handel af vexlar emot kontant och dylik handel på kredit. 1 all vexellagstiftning, såväl andra länders som vår egen, stadgas såsom allmän regel, att handel af vexlar skall ske mot kontant, och denna i sakens natur grundade regel hafva ständerne jemväl följt. Emedlertid och enär det icke kan förmenas enskilde att aftala om vexlar-likasom angående annan deras egendom, har det ej heller kunnat betagas dem att öfverenskomma om annan betalningstid, än den i lag bestämda; men medelst en så beskaffad öfverenskommelse uppstår ett olika förhållande emellan säljare och köpare. Den förre får visserligen en fordringsrätt emot den sednare; men denna fordringsrätt är ej af annan art än hvarje annan fordran, om vilkoren för hvars utsökande bestämmelsen ej tillhör vexellagen. Den har nemligen blott att utstaka de rättigheter, som uppkomma genom iakttagande af densammas föreskrifter, samt följaktligen, hvad nu ifrågaställde ämne angår, för den händelse att en köpt vexel, för hvilken betalningsanstånd icke blifvit beviljadt och således bordt vid afhemtandet genast betalas, aflemnas utan att betalningen omedelbart erlägges. Riktigheten af den princip, som ligger till grund för omförmälte särskiljande, lärer icke kunna motsägas af någon som gjort sig reda för ämnet och för hvad system i lagstiftning vill säga. En annan fråga är emedlertid: har nämnde princip blifvit med tillräcklig bestämdhet och tydlighet uttalad i förslaget? Derom kan dock ingen tvifla som uppmärksamt läser detsamma. I 410 stadgas att vexel skall genast betalas, derest om betalningen ej annorledes blifvit öfverenskommet; och i der förevarande om hvad vexelgifvare, för bevarande a! sin vexelrätt, har att iakttaga, derest betalning, som genast bordt fullgöras, d. v. s. hvarmed anstånd icke blifvit lemnadt, ej erlägges. Det är icke heller emot redaktionen, som anmärkningen blifvit riktad, utar emot sjelfva grundsatsen, enär, enligt högsta domstolens förslag, tiden för betalning af vexel skulle genom öfverenskommelse kunna i oändlighet utsträckas och vexelgifvaren, det oaktadt, emot vexeltagaren bibehålla vexelrätt. Men genom ett slik stadgande förfelades en af de väsendtligaste fördelar som man hoppats vinna medelst den beslutade lagen. Det är nemligen bekant att, enär vexelgifvare, med bibehållande af sin vexelrätt, enligt 1748 års stadga, kunnat lemna vexeltagare flere dagars anstånd med betalning af vexel, den sedvänja i vexelhandeln så småningom uppkommit, att betalning för vexlar sällan erlägges förr än efter begagnade respitdagar, hvilket åter föranledt mångfaldiga bedrägerier ock förluster. Att förekomma detta har varit ändamålet med stadgandet i 44 , att vexelgifvare ej har vexelrätt emot vexeltagare för betalning af vexel i den händelse att öfverenskommelse om annan betalningstid än den lagen bestämmer blifvit träffad, eller derest han, i annat fall, icke dagen ef ter vexelns aflemnande emot uteblifne betalninger protesterar och sedermera i föreskrifven ordning göi sin rätt gällande. Endast derigenom har man trot: sig kunna hämma berörde oskick, enär ingen lärer vilja fordra att vexelgifvare skola med minskning a deras rätt, lemna betalningsanstånd eller såsom obilligt betrakta ett förnekande deraf. Om vi ej missminna oss, hafva åtskilliga rätte. gångar, som haft sin grund i vexelstadgans innehål i denna del, varit föremål för högsta domstolen: pröfning; och deraf synes oss, som om högsta dom: stolen bordt inse nödvändigheten af det beslutade stadgandet. (Forts. följer.) , LITTERATUR. Byströms Skulptur-Galleri. Första häftet