Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 2

en klass. Man har mot det nya skolsystemet anört flera auktoriteter, bland andra Tysklands och let öfriga civiliserade Europas. Hvad nu dessa sistvämnda angår, så kan man icke säga, att systemet Tyskland eller det öfriga Europa, utom fädernesandet, blifvit pröfvadt och förkastadt, enär det icke innu derstädes är bekant. Talaren, som besökt en nängd läroverk i fremmsnde länder, har öfvertygat ig, att så är förhållandet. Enskilda momenter af le flere, som ingå i Nya Elementarskolans system, voro här och der upptagna och äfven af utmärkta utländska pedagoger förordade, t. ex. den fria flyttningen, bildningsliniernas förening, vexelundervisningen 0. a. Men den egna sammanfattning af dessa momenter, som uti Nya Elementarskolan äga rum, har talaren ingenstädes funnit. Om nu hvarje monent för sig godkännes, hvarföre skulle man icke Jå äfven godkänna sammanfattningen af dessa elementer till ett helt, ett system? — Erfarenheten har I ett annat afseende bekräftat värdet af Nya Elementarskolans verkningsformer. Så vidt talaren har sig bekant, hafva samtlige de lärare, som uti denna skola allt ifrån dess begynnelse arbetat — på ett enda undantag när — och bland dessa flera yngre universitetslärare, så snart de hunnit taga närmare kännedom om skolans system, blifvit öfvertygade om dess företräde framför det gamla, — Ordet metod har under diskussionen blifvit oriktigt begagnadt i stället för system. Talaren rättar detta misstag med den erinran, att det just är för att lemna ett friare utrymme åt förnuftiga metoder, som den nya skojan nedbrutit de hämmande skrankor, hvilka mar möter i den gamlas organisationsformen. Herrar Liffmans och Ramströms vid denna sammankomst anmälta förmedlingsförslager hafva vi förut omnämnt (i lördagsbladet). Efter slutad diskussion beslöt afdelningen att åter samlas på eftermiddagen kl. 6. Den under föregående dagens eftermiddagssession väckta incidensfrågan om skoltukten på gymnasierna undanröjdes under denna sammankomst dymedelst, att, efter en uppfordring af lektor Ekendahl och en mildrande förklaring af mag. Lundbergson, pastor primarius doktor Pettersson, i egenskap af inspektor för Stockho! ms gymnasium, vitsordade disciplinens goda tillstånd vid detta läroverk; hvarefter afdelningen beslöt, att yttrandena i detta ämne skulle ur protokollet utgå. Samma dag kl. 6 e. m. Konrektor Hammargren framställde resultaterna af den erfarenhet han haft såsom lärare vid Östersunds skola, hvilken skola i det hufvudsakligaste är organiserad lika med nya elementarskolan i Stockholm. Man hade funnit nödvändigheten af att sparsamt begagna monitörer, och dertill endast använda de äldste och dugligaste gossarne. Det hade visat sig, att undervisningen kan vara gemensam i många ämnen, såsom i historia, mathematik och svenska språket; men allmän gemensamhet, i synnerhet då lärjungarne äro många, ansåg talaren icke vara fullt ändamålsenlig. Hr H. uppläste delar af rektorns vid samma skola mag. Nordqvists program, hvaruti det nya skolsystemet mera ovilkorligt förordades och der, bland annat, förklarades, att hvad man gemenligen anser för detta systems lyten — ytlighet, afund och ärelystnad hos lärjungarne — icke vid denna läroanstalt förmärkts. Rektor Gumelius ansåg å ena sidan möjligt att förena bildningslinierna, å den andra, att det skulle kosta staten 90,000 rdr till, om linierna öfverallt åtskildes; trodde det vara nog om de voro skiljda i Götheborg, Stockholm, Gefle och kanske Norrköping; samt slöt deraf, att man för penningebesparings skull, om ej för principens skull, borde ingå på en förmedling. Magister Hollander visade med exempel från äldre perioder af Sveriges historia, att nya elementarskolans system varit fordom i bruk, men blifvit öfvergifvet; yrkade, att lärjungen först bör genomgå en gemensam skola, men sedan äga valfrihet. Professor Anjou önskade klassflyttning, ehuru modifierad. Den yngling, som kommit för fort, bör hållas tillbaka; eljest, om han icke stannar sjelfmant, blir han brådmogen. Lektor Groth: Gymnasiernas erkända förbättring bör icke tillskrifvas en täflan med nya elementarskolan, utan gymnasiilärarnes allvarliga bemödanden att kålla hand öfver flit och seder. Lektor Elfving ville icke i allt anse nya elementarskolan såsom förebild af ett bättre; men erkände fördelarne af den fria flyttningen, såvidt den är verkställbar med vederbörliga kontroller; fann monitörsystemet, måttligt användt, icke blott varit en nödhjelp, som man i alla tider tillgripit, utan i vissa hänseenden ett bildningsmedel af stort värde. Det finnes fall, då lärjungen undervisar bättre än läraren; och vid qvinnobildningen är monitricers begagnande högst angeläget, nemligen så mycket, som fordras för att göra den unga qvinnan skicklig att en gång handleda sina egna barn. Talaren påyrkade omedelbar undervisning och lexläsning till en början; derefter alltmer kursläsning; prisade nya elementarskolan för de naturenliga lärometoder och den förbättring af läroböcker, hvarom hon bemödat sig; trodde, att ämneslärare borde användas så mycket som möjligt, utom för den lägsta afdelningen af skolan; fortfor att yrka på gemensam undervisning till dess latinläsningen vidtager, samt på gemensamhetens upphörande vid denna punkt, åtminstone i de flesta läroämnen och måhända successivt; fordrade användande af mera omedelbar lärare-undervisning, än nya elementarskolan såsom princip synes vilja medgifva, om hon än i detta afseende i praktiken stundom företer en berömvärd inkonseqvens Magister Broden ansåg endast språkvetenska perna, icke naturyetenskaperna, böra ligga till grund för elementar-bildningen. Man kan vara lärd, utar att vara humant bildad. Talaren hyste stora be tänkligheter mot nya elementarskolans system. Rektor Björlin, föreståndare för den läroanstalt som blifvit inrättad i Carlstad efter nya elementar: skolans system, hade icke af sin erfarenhet vid denne skola kunnat blifva öfvertygad om lämpligheten ai nya elementarskolans förfaringssätt för de lägre klas serna; trodde ej att lärobok och monitör kunde er sätta läraren; medgaf att man på denna väg kunde såsom presid. v. Hartmansdorff sagt, utesluta (vafsilar) medelmåttorna, men var ej nöjd med detta resultat ville, att lärjungen skulle vänja sig mcra tänka på sina pligter än på sina rättigheter. Huruvida de nva systemet må kunna användas nå den högre skol