Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 2

LÄRARE-MUTETS SAMMANKOMST. I (Slut från gårdagsbl.) l4 Thorsd. d. 21, f. m. Afdelningen för elementarläroverket. Rektor Annerstedt föranleddes af en föregående alares yttränden, att erinra, det den grekiska bildvingen visar menniskoslägtet i dess ungdomsskönhet; ! let romarne af Försynen blifvit kallade att utbreda jälsodlingen öfver jorden; samt att kristendomen, vars djupa inflytande på sednare tiders kulturtillstånd ingen lärer neka, äfven i sin uppkomst och utveckling hänvisar på medelpunkten af historien, vå den klassiska tiden: allt förhållanden, som gifva vigt och värde åt den klassiska bildningen. Prosten Söderberg: Carlstads gymnasium har vunnit på den der införda förändring. Lexor bibehållas, men frihet att fortgå i olika ämnen äger rum. Naturvetenskaperna böra ingå bland elementarundervisningens ämnen; men deraf uppstår ingen öfverlastning med läroämnen, om ett ämne får inträda i sender, icke flere på en gång. Öfverstelöjtnanten Hazelius önskade blott centralisation, icke omstörtning. Då ingen bestridt sammanslåendet af den lärda skolan med gymnasium, återstår, till vinnande af enhet i behandling endast att med dessa förena apologistskolan. — Huru göra klasslärarne, då en gosse är färdig till uppflyttning i alla ämnen, utom ett? De låta honom flytta. Detta är rätt, men visar att klassprincipen är tvungen att vara släpphändt. — Man säger: att den klassiska bildningen räddat oss från barbariet, som inbröt med folkvandringarne; men de vandrande folken blefvo stater, icke genom: klassisiteten, utan genom kristendomen ingjuten i folkindividualiteterna. Dessas utbildning är, mer än den klassiska bildningen, grunden till vår närvarande kultur. — Den nya elementarskolans form anses icke af dess försvarare såsom någon oföränderlig typ. Framåt! är valspråket; men man vidhåller denna form i allt, hvaruti man icke funnit ett bättre. Ett bevis att man afser rörlighet, är att nya elementarskolans direktion begärt statsanslag för det ändamål, att i staten alltid måtte finnas en profskola, der nya metoder kunna försökas. — Gymnasierna hafva blifvit bättre; men detta härleder sig till en stor del från den täflan som nya elementarskolan uppväckt. — Begäret att utmärka sig är icke en ovilkorlig följd af den fria flytt ingen. Allt godt kan missbrukas, men för missbrukets skull får man icke förkasta det hela. — I nya elementarskolan föresättes de yngre dagligen lexor, som förhöras af lärare eller monitör; men man lossar på lexornas band, då gossarne blifva äldre. Om läraren har förtroende till dem och ser deras vefksamhet, förflyta stundom flere veckor innan han förhör dem. Professor Malmsten: Förenar sig med dem, som yrka att undervisningen bör vara gemensam till ett visst stadium, men sedan skiljas; instämmer med prof. Sellen i afs. på det förbättrade skick gymnasierna på sednare tider vunnit. Rektor Gumelius har icke sett någon svårighet vid lärjungarnes förenande hela vägen fram; men han har tillagt: sådant förhållandet nu är. Denna restriktion är af vigt. Elementarundervisningen bör höjas efter andra länders föresyn. Detta påyrkade talaren särskildt i afseende på mathematiken, hvari han är akademisk lärare; för öfrigt öfverensstämde talaren med lektor Forsse:l i den mening, att den mathematiska undervisningen bör olika utföras på de olika bildningslinierna. Lektor Ekendahl: Grundelementerna för vår bildning äro de klassiska språken, kristendomen, folkkarakterens utveckling; men skolans ändamål äfven praktiska. En skola, som har alltför många syften kan icke lyckas. Kärnan för hennes verksamhet bör vara på den ena sidan de klassiska språken och mathematik, på den andra, de nyare språken och mathematik. — Den gamla skolan har lärt åtskilligt af den nya, men den nya hade äfven bordt lära af den gamla. — Elementarbildningens splittring är icke så farlig; den åstadkommer nötning, som framlockar sanningens gnista. Professor Spångberg: Man har sagt, att de klassiska studierna vanligen icke leda till mer, än ett virrvarr i Cornelius, en klenhet i Virgilius,. Men att de äfven kunna leda till helt andra resultater torde medgifvas, om man kommer till kännedom deraf: att sednare tider frambragt en kunskapshöjd och en skarpblick i afseende på det grekiska språkets finheter, som Plato och Aristoteles icke anade, 0. S. V. Magister Svedbom, ehuru öfvertygad om den pedagogiska riktigheten af de grunder, hvarpå det nya skolsystemet hutvudsakligen är bygdt, ville icke Destrida lämpligheten, under nuvarande omständigheter, af en förmedling, så till vida, att för skolans lägsta stadium kunde bibehållas en eller annan slu