Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 1

ket Minerva Pacifera som Bellona flätat, had på ett angenämt sätt blifvit öfverraskad genon den kolossala staty, Byström utarbetat i Rom efter hemkomsten i hemlighet fulländad efte en bröstbild af prinsen. Allt hvad Byströn hädanefter med fritt val hann utföra, ville den höge beskyddaren betrakta som för sir räkning, och med ännu ytterligare uppdrag af de Trenne Carlarnes kolossala stoder, återvände nu Byström till Rom. Måhända af en aning att den eviga :stadem en gång skulle blifva hans sista hvilorum, had han redan förut hår slagit ned sina bopålar och för fädernearfvet (cirka 6000 rdr banko inköpt ett invid Augusti Mausole tillbygdi hus, hvilket han med sin egna fyndiga byggnadslust utvidgade och förskönade. Mången Romafarare skall minnas den Svenska oförställda gästfrihet som helsade hvarje landsman med ett trefligt vä kommen å Vicolo Soderini, der, under giostrans och kämpaspelens gny invid i Arenan, månget Bjertligt lefve skallade för Konung och Fosterland! Under jemn verksamhet lifvad, framstår nu en serie af konstnärens genialiskt uppfattade skapelser, deri särdeles det yppiga, lefnadsfriska och naiva gjort Byström af få öfverträffad. Så betrakte man från hans första Romerska period, denne ;mer än glädjedruckne Amor, — Bacchus, och denna Ariadne, som åskådaren åtminstone ejså lätt öfvergilver. Danserskan, som, Tosenprydd och fladdrande, just står färdig att sväfva fram i den yra ringen; — Venus, uppfästande de vällande lockarne, för att stiga i badet, och denna ljuft slumrande Juno, vid hvars bröst hjeltebarnet hemtar Gudastyrkan till framtida storverk,. Denna grupp, som bildar Byströms kulminationspunkt, har han sedan trenne gånger repeterat, men orisinalet uppställdes i ett enkom dertill ordnadt kabinett å Rosersbergs slott. Få äro väl de konstvänner bland oss, som ej der njutit af en Jemförelse mellan Gustaf III och Carl Johan, som konsternas beskyddare, skall detta framdeles ådagaläggas.