Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 1

lerade, blef ,den liggande Bacchantenn. Löst ar seklers dvala, tyckes hon likasom i den jufliga berusningen ännu fira en af dessa Cesarernes orgier, der öfver mosaikens skimrande spegelgolf, drufvans sipprande nektar mängdes uf martyrers blod. — Dessa halflykta läppar, lessa yppiga former andas — bara njutning: Detta arbete, som på en gång gjorde Byström ett namn, måste han sedan utföra renne gånger i marmor, dessutom gjutet af Carbonneau i bronz. Men då samma kom till Sverige, upplågade riktigt Sergels enthusiasm. Han kommer att öfverträffa mig, yttrade han ill alla. För sina gynnare och vänner antällde han nu en stor middag, hvarvid Bacshanten uppställdes på en estrad framför borlet, höljd af ett täckelse. Vid deserten upptiger Sergel, fattar sitt glas och afslöjande tatyn, säger han i enkla ord: Detta är af nin elev Byström, jag föreslår hans skål! Lika hedrande för båda, som sällsynta, äro dyika drag. Byström hade emedlertid börjat behandla narmorn, och han räknades få år derefter sland dem, som med på en gång säker mätarhand och lätthet visste föra mejseln. Beydliga uppdrag och beställningar af fädernesandets magnater sysselsatte honom allt intill r 1816, då han efter Sergels timade död återvände till Stockholm, för att öfvertaga den enom sin beskyddares förord utverkade beittningsrätt till dennes atelier och boställe. Ian hade förlorat sin lärare och vän, men jeltefurstens hägn och ynnest grundlade nu .onstnärens lycka. CARL JOHAN, Sveriges störsle konstbeskydare ), han hvars ovanskliga lagrar lika myc) Carl Johans politiska motståndare må, bäst de gitta, hafva sina anmärkningar att göra öfver denne konungs politiska åtgöranden i ett eller annat afseende, — men märkvärdigt är alltid, att en konung, som sjelf icke Personligen utöfvade hvarken musik . eller måleri, — likväl omhuldade konsten till den grad att har notoriskt ur sin egen kassa lemmnat konstnärer sammanräknadt öfver En Million Riksdaler Svenskt Banko. 1