Aftonbladet – 27 juni 1849, sida 1

hvarje gång han såg en reslig gestalt eller en af bygdens tärnor, tyckte han sig förnimma rösten af den Genius, som så ofta manade honom. Fadren dog. Den tjuguårige ynglingen reser nu till Stockholm och får för första gången se en staty. Nu var han ej längre villrådig. Jernet, hvarmed Svensken bäst häfdat sina anor, ville han ej längre handla med, men som minne af fosterbygden blef mejselns förande den handling, som skulle bana honom vägen till lycka och ära. Med ynglinga-hängifvenhet för sin id, var hans hela åtrå nu att komma under Sergels ledning. Men den store Mästaren afvisade honom kallt. Det var under Sergels dystra stunder, då sörjande sin store hädangångne Mecenas, och sluten för den yttre verlden, han endast lefde i flydda dagars minne. Att mottaga elever ansåg han ett otacksamt värf. Byström arbetade derföre i akademiens skolor, begagnade särskildt Masreliezs undervisning, och biträdde Forslund med porträttmedaljonger, en genre som Sergels mästerskap då bragt särdeles på modet. Prisämnet Cornelia, Gracchernas moder,, blef Byströms första triumf; ty då Sergel fick se denna basrelief, knöts det innerliga vänskapsband, som sedan varaktigt fästade adepten vid mästaren. Han kallade honom till sig, upplät sin atelier till fritt begagnande, och Byström modellerade här under hans ledning flera arbeten, dels copior, dels egna compositioner. Jemför man bland dessa hans Virgilius läsande Eneidenx, med Fogelbergs arbete, från samma tid och ämne, finner man hvad Byström som det heter lofvade,. — Det visar dessutom huru sällan man af en konstnärs ungdomsarbeten kan bestämma hans blifvande storhet, ty dessa båda ofvannämnda basreliefer, fastän helt och hållet utom Byströms genre, och dock förträffligan, skaffade honom akademiens stora guldmedalj, och derjemte ett stipendium, hvarmed han 1810 anträdde sin första Rom-resa. LZa bella Italia dröjde ej att utöfva sin mäktiga inverkan på Byströms svärmiska skönhetssinne. Den första staty han här model