Aftonbladet – 25 juni 1849, sida 2

trupper skyndsamt afmarscherat på högra Donaustranden och att en oerhördt häftig kanonad hörts, i riktning mot Raab och Wieselburg. Ett annat tyskt blad meddelar härom följande notis, som med några få afvikelser bekräftar ofvanstående berättelse: Att underrättelsen om en stor seger, vunnen af magyarerna, till och med varit känd i Wien, synes af följanle i dag ankomne skrifvelse till ett härvarande handelshus; Breslau den 19 Juni, kl. 4 eftermiddagen. Just nyss erhöll jag från en vän i Wien bekräftelsen på ett rykte, som i går här utbredde sig. Ungrarne hafva mellan Wieselburg och Raab levererat en drabbning, sådan att verldshistorien icke har alt uppvisa dess like. Slaget har varat i 60 timmar och slutat dermed, all de förenade ryska och österrikiska armeerna hafva fullkomligt upplöst sig i entygellös flykt. Slagtfältet betäcktes af 25,000 döda och sårade, hvaribland general Schlick och 5 andra österrikiska generaler. Dagens ära tillkommer Görgey, Guyon och Dembinski. — Alla underrättelser om banens segrar m. fl. äro icke sanna; blott obetydande fäktningar hade i dessa trakter ägt rum. Wienerpressen vet som vanligt ingenting om denna händelse. Då likväl underrättelser från fiera håll sammanstämmande bekräfta, att en afgörande slagtning levererats af de båda fiendtliga härarna, måste någon sanning ligga till grund derför, eburu påtagligen öfverdrift gjort sig gällande uti berättelserna. Så mycket inhemtas dock ur officiella källor, att general Sehlick blifvit totalt slagen och brigaden Wyss dels nedgjord, dels tillfångatagen. Bland de fångne voro brigadens chef, general Wyss sjelf, illa sårad, samt furst Edmund Schwarzenberg, premierministerns brorson, och öfversten vid kejserliga uhlanerna Zessner. — Fältmarskalk HMaynau skall blifvit s: förtörnad på ledarne af denna operation, och till och med general Schlick fått såskarpa förebråelser, att man i lägret väntade hans afskedstagande. (Detta motsäger ofvanstående uppgift, att Schlick var en bland de generaler, som blefvo på platsen.) General Bem har med större deien af sin armå, förstärkt genom stark rekrytering, lemnat Banatet och har, från Temeswar, öfver Lagos, Karanselee och Haitzeg marcherat till Herrmannstadt för att betrygga Siebenbärgen mot ryssarnes förestående invasion. Uti Orsowa emottog han en vapentramsport af musköter och artilleri, som af engelska smuggelfartyg blifvit förd uppför Donau. Försvaret af Banatet och Backa, äfvensom hela det så kallade serviska Woiwodina har han öfverlåtit åt general Perczel. Uti de trånga passen vid Zborro skola ryssarne lidit ett betydande mnederlag geom Bems kår. Bref från Semlin af den 8 dennes berätta öljande: En trupp Montenegriner, som ville ila sina slaviska bröder till bjelp, blef vid Skadar anfallen af en turkisk styrka. Sedan Montenegrinerna fått hjelp från Piper och Bjelopavlity, slogo de turkarna på flykten och kastade sig in uti den turkiska fästningen Skadar, der de invänta vidare order från Vladika. Många döda turkar betäckte slagtfältet och bland dem tvenne af hög rang. Denna händelse anses befästa förbundet mellan ungrarne och turkiska regeringen. Till de kejserliga generalernas stora förundran har det visat sig, att insurgenterna känna den sednast uppgjorda och i största hemlighet hållna planen för fälttåget i alla dess detaljer, samt att de följaktligen på förhand vidtagit nödiga mått och steg för att i alla delar göra denna plan om intet. Man har i tänd deraf måst uppgöra en ny plan för fälttåge efter hvilken operationerna skulle börjas hela linien den 16 dennes. ITALIEN. Fransmännen fortsätta belägringsarbetet mot Rom, ständigt oroade af romarnes artillerield. För att afleda denna från löpgrafvarne, göras stundom anfall, än mot den ena stadsporten, än mot en annan. Natten mellan den I och 10 öppnades tredje löpgrafven 170 fot från stadsmuren. Under loppet af den 4, 5 och 6 Juni fingo fransmännen 50 sårade och 5 döda. Den 13 hoppades general Oudinot hafva löpgrafvarne färdiga och ett batteri uppfördt, hvarmed bresch skulle skjutas mellan portarne San Pancrazio och Portese. . Franska truppernas totalförlust uppgifves till 120 döda och 450 sårade. I Rom uppskattas förlusten af folk till7—800, hvaribland många officerare. Den 14 hade de utanför Ancona liggande franska örlogsfartygen flaggat och skjutit 24 skott, enligt uppgift, till firande af Roms intagande. Rom har redan lidit betydligt af fran. ka bomber. Öfver Frosinone anrycka 10,000 neapoiitaner och öfver Terracina 6000 spaniorer mot Rom, som deremot från en annan sida lärer fått 3000 mans förstärkning. Franska regeringen har ställt ett örlogsfartyg till storhertigens af Toscana disposition för öfverfart till Florens. Ancona skall vara till hälften förstördt genom österrikiska bombardemanget; men också hafva innevånarne vid ett utfall slagit österrikarne. Åt Venedig hafva följande kapitulationsvilIkor blifvit erbjudna: 1) Allmän amnesti; 2) acIeeptering af Venedigs statsskuld; 3) egen civilToch militärförvaltning; 4) alla embetsmäns insättande i de embeten de innehaft före den 22 Mars; 5) alla embetsmän skola hädanefter I vara italienare; 6) grundskatterna för ett holt lår efterskänkas. Under dessa vilkor skola jösterrikiska trupperna besätta staden och dess befästningar. Men veneltianerne hafva förkaIstat dessa vilkor, emedan de icke lita på sina fiender. , SCHWEIZ. Efter två dagars diskussion har ständernas T. så IL. OG IK? Ad 04 röster mot AT hats